Många tänder på Valborg.
Orangea, brinnande pelare
Som stiger upp mot himlen över
Hela Sverigekartan.
Flammande begär, i Valborgstider.
När skir ljusrosa vårvävnad
Tränger in i vårt medvetande.
Ur jorden stiger saven som väcker
Lust och fägring i sin tjocka, våta,
Blommande jorddoft.
Tät doft.
Nästan som stark parfym.
Den blir ibland alldeles för kraftig.
Berusande!


I glödens sken dansar de, Valborgshäxorna.
I sina utmanande kläder, eldiga färger.
I den vilda dansen skrattar de sina gäckande och hesa skratt.
Magiska besvärjelser som stiger upp i himlen
Tillsammans med de glödande kornen.
Vänder de sig sedan till mannen,
Som beskådar dem och vässar hornen.
På Valborgsnatten skapas sommarens embryo
Som tas emot av den doftande jorden.

1 maj, 2006

I TBG