Stryptag tystar inte era skrik
kallt styr ni om kusten i min hjärna

Rätt håll blir fel riktning
och min vilja blir bara
ett ensamt sidospår

Ni river itu skratt
som om det vore skräp

Hugger tag i mina nära fingrar
Biter av dem

Spikar fast mig i en stilla
säker ställning

Med mina leenden
utdragna och fastfrusna intill

Utom räckhåll.