Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

diagnos

hans sjukdom
en nykter självförnekelse

du speglande narcissus
hur djup är duet

om du ändå kunde skyllt
på att spriten gjort
oss vackra

kvinnorna

han ägde tillträde
till oss alla

manipulerande och slingrande
kysste han bleka, matta halsar
med sin tvättade
glatta tunga

fyllde med ord
stackato utan palindrom
med ett crescendo
som uteblev


han blev aldrig
mer människa -


än sig själv




Fri vers av ellevis
Läst 330 gånger
Publicerad 2009-05-06 20:28



Bookmark and Share

  stella
Sorgligt detta med folket som inte vill vara människor....
2009-06-13

    resilient
snygg. hoppas att du inte kände honom alltför väl.
2009-05-18

    deb8
Känner igen mycket i denna som du förmedlar innerligt och väl. Karaktären den sorgliga, som du avslutar så snyggt...precis så är det!
2009-05-06

    Trast
Ojoj, du ångar på med omöjliga relationer. Men bra skrivet.
2009-05-06

  Carola Zettergren
SÅ SUPERBT!!!!APPLÅDER!
2009-05-06

  Ulf Lagerholm
de tre sista raderna där tycker jag är spännande;

"han blev aldrig
mer människa -

än sig själv"


en vacker dubbelexponering ryms min läsning, både den med "tyckande" förtecken, han blev aldrig mer människa, och den rent faktiska, med sanningen överensstämmande sentensen, han blev den han var ämnad att vara

gott
2009-05-06
  > Nästa text
< Föregående

ellevis
ellevis