Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den vita älgen

Nya ansikten
Handskakningar
Håll ögonkontakt
Tala fint, inget mummel

Försök att visa den fina delen
Fast dom tatuerade fingrarna, fimpdoften
rökhostan

Le smått, inte för stort, tänderna glimmar karies och gluggen skriker ovård

Va här och nu, titta inte bort och dansa i hjärnansvals

Visa att deras barnbarn har funnit en fin kille
En uppfostrande pojk
Snäll och ödmjuk

Jag tror jag lyckas
Det känns bra
Eller
Jo kom igen då, några minuter
Sen är det klart

Vi sitter i ett rum och orden måste ju fylla det hela
Men rädslan stiger likt svetten dyngar min panna

Nej jag vill inte falla i nervositetensgrop
En het nyans fyller mitt nylle och jag vet inte
Vafan jag ska säga
Det bara kom så där

Hjärtat dunkar löjligt fort
Och jag
letar efter nått
att falla in i

Ett skrik på hjälp

Rundar rummet med blicken


Så hittar jag det

Liggande framför snoken
En bok på vardagsrumsbordet

Tar upp den för att försvinna
En liten stund, att koncentrera sig på

Sliter upp en sida

Där stor han
Vit och grann
Stor jävel mitt i det gröna vackra vilda

En älg

Jag granskar honom noga
En ovanlig päls
Vit som snö

Beundrar kungen
Och lever min rädsla in där i sidan

Tänk att vara en älg
Strosa i skogen och va så jävla mäktig


Tack min vita älg





Fri vers av Marjavaara
Läst 193 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-05-12 16:47



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
En albino. Som Johnny Winter.
2009-05-12
  > Nästa text
< Föregående

Marjavaara
Marjavaara