Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Julius vackra dolk

Jag slänger min sköld
behöver inte försvara mig längre
i mitt rike har jag segrat
över det som vilat tungt på mitt hjärta

I dagar jag inte kan räkna
har jag levt i en illusion
nästintill eskapism

som om skulle jag få henne
igen någon vacker dag

Men jag har lämnat det bakom mig


Jag plockar däremot upp min vackra dolk
för att slåss för ett annat hjärta

Har börjat vandra nya vägar
vidga mina vyer

kampen är hård
men hennes leende


underbart




Fri vers av Julius Enströmér
Läst 201 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-05-12 20:26



Bookmark and Share


  LePenseur
Ibland undrar jag om du och jag har nån form av synkronisering. Står där nånstans, jag också. Snart, i alla fall. Eller, jag slåss för ett annat hjärta, eller kanske mer för att försvara det hjärtat och den som bär det, men ajg har inte glömt det andra än... leve eskapismen.. hoo-fucking-ray.

Hur som helst. Det här var klart nåt av det bättre jag läst av dig.
Början känns oklar till att börja med, men sedan klarnar det, när man går vidare, så den är bra.

Tycker den här är bra förmedlad, når fram och berör. Inte det bästa av dig, men bland det bättre. Det enda jag inte tycekr om är "men ja ghar lämnat det bakom mig, jag plockar däremot upp min vackra dolk". Kan inte precisera så mycket, det är liksom bara... det låter så... första meningen låter så kallt konstaterande, på ett sätt som inte passar in i dikten. Jag tror det kan förklaras så. Men jag vet inte...

Jag plockar däremot upp min etc. känns... lite tvärtom, lite FÖR poetiskt, om du förstår? Som om man gillar de där medeltida töntarna som satt inlåsta i ett torn och försökte rimma hjärta smärta 3000 gånger i olika varianter. Elakt förklarat, men jag hoppas du förstår hur jag menar?

I ÖVRIGT tycker jag dikten var bra, så ta mer till dig av det ;)
2009-06-01
  > Nästa text
< Föregående

Julius Enströmér
Julius Enströmér