och det finns så många minnen
på gatan där jag bor och det är bara
minnen som jag
inte behöver

för överallt ser jag skuggor av dig
som när du cyklade iväg klockan 01.26
(samma natt som jag fick utegångsförbud)
och jag kan höra dina viskningar
ditt skratt och jag kan se hur du ler
precis när du med en rörelse
kastar håret bakåt

och när jag blundar kan jag
höra din röst
"vad skulle du säga om jag sa att jag gillade dig"
försynt, frågande
och
möjligtvis, kanske
aningen hoppfullt

och jag kan fortfarande känna din kroppsvärme
när du kramade mig farväl
den där sista gången
och dina andetag i min nacke

alldeles för många
minnen