Ni håller på att hitta varandra
Det är alltför tydligt;

Leendena

Era ögon som alltid möts i rummet
även om där finns hundra människor

Den ömhet som ni tar till
när ni låter tungorna forma
den andres namn



Jag får se samma teaterstycke en gång till
fast denna gången
står jag inte på scenen

Den här gången sitter jag på första parkett
och ni som deltar i skådespelet
ni ser bara varandra
för rampljuset bländar er

Och det är lugnt
för ni är mina vänner
Jag vill mer än gärna att ni är lyckliga
Men kan ni inte vara det någon annanstans?

För den här gången gör det så ont
så att om jag så skulle söka
i tusen år skulle jag inte finna
ord som kunde förmedla det