Jag stiger på bussen
Blir spetsad av blickar som står i givakt längs korridoren upp till baksätet

Rynkiga, lena, söta, vulgära, eleganta individer
fyller ut resan
Alla indränkt i vårvärmens klibb

Vi alla färdats åt samma riktning
Vi alla blir irriterade av busschaufförens arga fot
Vi alla sitter likadant

Lika godkänt

Huvudet mot rutan
Benen i kors
Tyst mun

Inte sticka ut
Va svensk
Inte fråga klockan, håll dig tills kyrkklockan ringer
Inte byta ord med en okänd



Jag sitter med Sverige
Och bussen guppar fortfarande
Och Sveriges ord är kvar i saliven


Tystnaden går igenom motorns slavande
Tystnaden går att känna på
En kvävande atmosfär som gör mig frustrerad

Men plötsligt
kommer
rebellen

Som glöd i vatten

susande i den våta, tysta luften
Och bryter den traditionella stillheten
med sitt surr

flator, ihoprullade tidningar, svordomar jagar
lilla livet som plöjer osvenskt igenom sätena

offrar livet för att få lite liv

den rädda flugan

föll livlöst ner på det gråa golvet
av flatans snärt


Det gjorde ont
att se hjälten bli smörja