Jag grävde ut hans fotavtryck i sanden

Nu ser jag allt

genom en het sommarhimmel


sedan dyker djupt

i murens sten


i tornen

försvinner du

långt från mig


Livet är en lång gata ...


Jag lever

i ett rum

stort som en ensamhet

stort som en kärlek


Mitt liv är

en övergiven trappa

en sorgfylld vandring

i minnenas trädgård


Jag grävde ut

hans fotavtryck i sanden

och

planterade mina händer

i trädgården av glömska

Fri vers av Sladjana Zubcevic
Läst 1788 gånger och applåderad av 42 personer
Publicerad 2009-05-20 17:40

Skriv ut
Spara som PDF

Håkan Grapenfalk mycket vacker poesi! applåder! 2019-12-06

juliaparkas17 Jättefin..., och sorglig dikt. 2019-01-24

Hans Christian Sista versen är ju makalöst fin! Bravo. 2009-07-30

aol så underbar grävde ut hans avtryck i sanden bokmärke 2009-05-22

Michaela Dutius Fullständigt underbar dikt med helt fantastiska metaforer 2009-05-22

Eaglemountains "Jag grävde ut hans fotavtryck i sanden och planterade mina händer i trädgården av glömska" Underbart vackra rader ....... 2009-05-22

ej medlem längre Oj här svämmar det över av starka bilder som läsare får man vila i varje för att sedan se hela väven 2009-05-22

Ulf Lagerholm jo; "Jag grävde ut hans fotavtryck i sanden" är som jag ser det diktens starkaste rad, möjligen kan man ha den invändningen att det är "olyckligt" att sas mjölka ur den redan i rubriken ... det finns nog en poäng med att den kan komma som en överraskning där på slutet dessutom går det ju att använda sig av rubriken, att den i sig kan vara något som tillför information, liksom fungerar som en egen textrad hälsn /Ulf 2009-05-22

Ulf Lagerholm en vacker och nyansrik slinga om kärlek, sorg, minnen, och de sista fem rederna nickar jag några gånger extra åt Tack 2009-05-22

Rosen Att plantera sina händer, en stark symbol, som ett bevarande men samtidigt som ett avslut på något, gör känslan i denna text bara ännu starkare... 2009-05-21

Elaine.S En otroligt fin titel som även kommer igen på slutet , och i de orden ligger all längtan och värker... 2009-05-21

Al Lanzon Du kan verkligen skriva vackra vemodiga alster! Mitt liv är en övergiven trappa en sorgfylld vandring i minnenas trädgård 2009-05-21

ej medlem längre Så skönt att låta blicken vandra genom orden i din vackra dikt.. och jag håller med de övriga.. slutstrofen är särskilt bra. 2009-05-20

Mr Lindemann Jag gick in fotspåren till framtiden men gick vilse i det förgångna såg ett hopp bortom drömmarna liftade så till himlen med tron 2009-05-20

Suzy med punkterna JaG ÄLSKAR RADEN ....JAG GRÄVDE UT HANS FOTAVTRYCK......... 2009-05-20

Roula O sorgset och mycket vackert skrivet... 2009-05-20

Miss Mod Vackert formulerat. 2009-05-20

Gisela Nordell Det var många vackra strofer i denna lite sorgsna dikt "nu ser jag allt genom het sommarhimmel" "stort som en ensamhet stort som en kärlek" och sen den sista är mycket vacker! "...jag grävde ut hans fotavtryck... planterade mina händer...." 2009-05-20

issac.a.m Jag grävde ut hans fotavtryck i sanden och planterade mina händer i trädgården av glömska så underbart skrivet.. 2009-05-20

Ilona _L Så sorgset vackert i trädgården av glömska! 2009-05-20

Betlehemsstjärnan Känsla....kärlekens backspegel...på ett överlevande sätt..fantastiskt komponerat,,,/B 2009-05-20

Cosmic Johanna Starka känsloelement i denna, vemod, förlorade drömmar minnen det skapar vackra gripande bilder. 2009-05-20

Carola Bouvin Fin poesi av dig, gillar allra mest "jag grävde ut hans fotavtryck i sanden"... så älskvärt. 2009-05-20

Vinkelns Magiskt, så vackert smärtsamt, som en ropande men stilla sång! 2009-05-20