Nytidnu
men jag sneglar bakåt
som om jag ville det då!

Jag blundar och andas
och drar in mig i mig själv
för att öppna ögonen
i kroppen igen

Härärjagnu
och jag sätter
ett märke i marken
runt soffan som växt

Tänker:
vi är fler, men ändå
skönt att kunna sträcka ut

Fler.

Ler.