Han är en av dem
som befolkar sin egen ensamhet
tunnläppad
lätt gördelfet
inte helt utan munläder
men inte heller befriad från enfald

Han bor i stan om vintern
sommartid hör han hemma
på den södra delen av ön
där han balanserar på decimeterbreda klippor
för att inte falla utför
och gå en säker död till mötes
vad han gör under resten av året
har han lyckligtvis lyckats glömma

Han tittar ofta upp och undrar
om inte himmelen fått sin färg av
Skaparens blånande bråck
strama och dragna under huden
aldrig kan han triumfera