Mitt namn är Jens, jag är sjutton år och går i andra ring. Man kan undra varför jag skriver detta. Jo, för en enda orsak: En flicka.

Detta är hur historien började.


Introduktion.

Det var en helt vanlig dag för ungefär ett år sedan och våran klassföreståndare Björn berättade att det skulle börja en ny tjej i klassen. Jag blev bara måttligt intresserad, för vi var en ganska udda klass som har haft elever som hoppat in och ut stup i kvarten. Men det kan alltid vara trevligt med lite nytt blod, tänkte jag, det enda jobbiga är att man måste bryta isen. Hursomhelst så går jag en rätt så mystisk linje och alla där är ganska... Speciella. Jag kan nämna några så att förvirring inte uppstår senare.
Vi har Daniel eller Danne som folk kallar honom, min för tillfället bästa kompis och rumskamrat då han inte orkar gå hem. Han är ganska kort, har skägg, snusar och har alltid med sitt goda humör och sin keps. Vi har Filippa som är lite som en lillasyster för mig. Sen har vi John och Tommy som ser ut att vara bröder. Inte för att dom är lika, utan mest för att dom håller på och jaga varandra, slåss och ropa saker som ”din mamma” hela tiden. Sen har vi då jag. Jag är medellängd, rökar som en skorsten, snusar så fort Danne bjuder, har rätt långt hår och ser ut som en många skulle ta för en uteliggare. Men trots mitt busiga yttre så är jag såpass ansvarsfull att jag har egen lägenhet.
En blygsam etta lite söder om centrum.
Men åter till berättelsen. Dagen då den nya tjejen skulle komma var här och alla var väl lite förväntansfulla. Vi satt i vårt lilla hemklassrum nere på Livs och käbblade lite om hon skulle vara snygg eller ful, korkad eller smart. (Det sistnämnda var rätt självklart att hon inte var, hon skulle ju börja i vår klass.) Dörren öppnas och vårt kära hatobjekt Björn kommer in och börjar dra en hel predikan om att vi inte skulle ha förutfattade meningar, vara snälla… Etc. Alla började bli mer och mer misstänksamma och vi började tro att det var något slags ufo som skulle börja. Men när hon kom in så visade det sig att vi alla hade fel. Där stod en skitsöt tjej med eldrött hår, en blå kjol, ett käckt rosa linne och ett nervöst leende. ”Detta är Lisa.” Sa han. ”Hon ska börja här och hon… Ehm…”
”…Är blind.” Avslutade hon helt lugnt åt honom.
Tystnaden blev total.

Senare den dagen hände faktiskt inte mycket mera, hon satt ned och lyssnade på Björns predikan om att vårat program behövde alla nya elever det kunde få och att Lisa bara skulle vara med oss två dagar i veckan. På något sätt så gjorde det mig både sorgsen och upprymd. Efter den halvtimmaslektionen så gick hon helt lugnt ut ur dörren till en väntande kvinna som förmodligen var hennes mor. Jag kunde inte tänka på något annat än henne på hela dagen och jag fick mer än en gång frågan om jag hade sovit bra. Lärarna gillade uppenbarligen inte att jag låg och dåsade på borden. Efter skolan så gick jag, Danne och John till McDonalds och åt varsin hamburgare (jag och Danne åt två stycken var) för att sedan röra oss mot mig. John vek av för att gå hem medans jag och Danne talade livligt om dagens händelser på väg hem till mig. Väl hemma så gjorde vi inte mycket mer än att tala om Lisa och hur det skulle gå för henne i klassen.
Före vi visste det så var klockan halv elva och han började snarka medans jag låg och tänkte.
Jag somnade runt tolv.


Lisa.

Flickan var inte där på hela veckan, detta höjde bara min nyfikenhet till något extremt. Nästa vecka så kom hon äntligen till skolan och jag fick reda på att hon skulle vara i skolan onsdagar och torsdagar, två ganska trista dagar. Första lektionen den dagen så satt hon redan ned då vi kom dit, jag satte mig bakom henne och studerade hennes nacke och rygg. Hon hade en limegrön topp med öppen rygg, jag kunde helt enkelt inte slita blicken från henne.

Efter en timmas döprat med Björn så fick vi äntligen vår första rast på 20 minuter. Dom flesta gick till Caféterian medans jag skulle ut och röka. Då ser jag henne ståendes där själv, ganska förvirrad. Jag kunde inte göra annat än att gå fram till henne och fråga henne vad hon skulle göra på rasten. ”Ehm.. Jag skulle visst vänta här medans Björn hälsade på Syon.” Sa hon till min axel ungefär. ”Sa han det?” Sa jag. ”Vad respektlöst, att lämna en söt tjej helt ensam för Syons skull. Han är ju inte ens söt.” Hon skrattade. (Gud, jag har aldrig hört något så vackert.) ”Ska du med ut på en nypa frisk luft?” Undrade jag. Hon svarade inte, utan skruvade bara på sig. Jag nämnde att vi hade en lastbrygga precis intill oss, då nickade hon och hon gick tätt bakom mig ut.
Väl ute så tände jag en cigarett och frågade om hon rökte. ”Nej.. Jag har aldrig testat, är det gott?” Jag kunde inte hejda ett leende åt hennes naivitet. ”Nej.” Svarade jag. ”Det är varken gott eller bra. Du borde inte börja.” Hon tog uppenbarligen mod till sig och frågade försiktigt varför jag rökte. ”För att det är fel.” Svarade jag glatt.
En stund senare så kikade Björn ut och verkade lättad över att se Lisa med mig. Han undrade om jag kunde följa med in på kontoret en stund. Misstänksam så fimpade jag och följde Lisa in för att sen följa min kraftige lärare in på kontoret. Jag frågade direkt vad jag nu hade gjort fel. Han suckade och frågade bara om jag kunde hålla Lisa sällskap mellan lektionerna och visa henne runt lite. Förvånad men glad så svarade jag ja och gick ut till lektionen som redan börjat.

Då lektionen väl var slut så var det dags att gå till maten, det var Minestronesoppa och mjukt bröd. Lisa frågade vad det var till lunch och jag svarade enkelt att det var soppa. ”Jag gillar inte soppa.” Sa hon och stannade upp. ”Jaså?” Svarade jag lite ur luften. ”Är du hungrig?” Frågade hon. ”Ifall du är det så kan jag följa med ändå. Det är ingen fara.” Jag var förvånad över hennes artighet, det verkade nästan som hon inte var från denna tid. ”Näe… Det är ingen fara med mig. Hade du något annat förslag?” Hon sa lite försiktigt att hon gärna skulle vilja gå ut lite istället. Kanske köpa en macka. Jag log och sa att det ligger en caféteria precis intill henne och att det var lugnt att gå ut. Vi köpte varsin fralla och en Cola var. Väl ute så satte vi oss uppe på kullen, där finns det bänkar och där det inte är folk överallt. Vi pratade, pratade och pratade i vad som kändes som en hel livstid. Jag kände mig… Jag vet inte, man kan kanske kan beskriva det som tillfällig lycka. Till slut så frågade hon vad klockan var och jag insåg att vi redan missat matten och var trettiofem minuter sena till svenskan. Vi skyndade oss till lektionen och jag fick en utskällning för att vi inte kom i tid. Jag hade ju lite ”ansvar” för Lisa. Den för övrigt übercoola lärarinnan i svenska frågade varför vi var sena och jag svarade lite försiktigt att vi satt och pratade och glömde bort tiden. ”Det är sant.” Sa Lisa helt ur det blå. ”Plus att det var nog lite mera mitt fel än hans, jag hade så många frågor.” Lärarinnan såg på henne och mig och muttrade sedan att vi kunde sätta oss.

Efter lektionen så gick vi direkt till engelskan istället för cafeterian som de andra. Vi satte oss utanför och pratade tills Danne kom och slog sig ned bredvid oss. Han sa att dom andra var ute och rökte. ”Hej, jag heter Daniel.” Sa han helt plötsligt och sträckte fram handen mot Lisa. ”Hej…” Svarade hon, nästan viskandes. Han tänkte ett ögonblick och drog sedan tillbaka handen med ett tyst ”aha...”. Han satte på hans (och min) dåvarande älsklingslåt, och via hans musikmobil så strömmade tonerna av ”I’m Yours” av Jason Mraz ut. Vi satt och smånjöt tills lektionen började. Lektionen började och Lisa satt bredvid mig. Hon verkade hela tiden vara orolig ifall jag var där eller inte, för hon kände jämt efter ifall jag hade kvar handen på bordet. Efter ett tag så tog jag mod till mig och flyttade handen lite närmre så att våra händer precis nuddade vid varandra. Jag såg hur hon log, jag kände hur jag log.
Efter engelskan så frågade Skäggis (läraren) ifall jag som ändå redan var klar med engelska A kunde ta och undervisa Lisa muntligt i biblioteket varje engelskalektion. För hon förstod ju inte direkt mycket av det skriftliga. Jag tackade glatt ja och kände hur hela världen verkade ljus.

Då vi väl hämtat/lämnat våra grejer i skåpen så gick vi ut till parkeringen där en bil redan väntade på henne. Kvinnan som stod bredvid såg misstänksamt på mig och körde in Lisa i baksätet före vi ens han säga hej då till varandra. Bilen körde iväg och jag såg efter den ända tills den svängde runt hörnet och jag upptäckte att Danne stod bakom mig. Han hade huvudet lite på sned, såg på mig och tog sedan upp snusdosan. ”Och du säger att du inte kan bli kär va?” Han stoppade upp snusen under läppen och log samtidigt som han sade detta.
Jag suckade bara och avfärdade det hela som tillfälligt. Vi gick hem till mig och han bombade mig med frågor på vägen. Väl hemma hos mig så satte jag på teven bara för att få tyst på honom. Han somnade i sin säng runt halv elva. Jag låg vaken till tolv. Tankar, tankar och åter tankar…


Ett blått öga.

Dagen efter så var inte Lisa i skolan, jag frågade nästan lite desperat Stefan, våran lärare, och svaret var som ett slag i magen. Hon skulle vara i skolan, men inte med oss. Hon var på musikundervisning halva dagen, sedan skulle hon hem. Jag tillbringade min halva av dagen med att glo på Tommys och Johns bråk om vems mamma hade störst bröst. Det slutade med att Tommy gick hem med segern och ett blått öga.

Då vi äntligen fick lunchrast så följde Danne med mig ut för att röka först, vi hade ändå inte så värst bråttom. Väl ute så tände jag cigaretten och såg mig omkring. Det som väckte mitt intresse var en bil som var mycket lik den bilen som hade plockat upp Lisa häromdan, en ljusblå och rätt fräsch Volvo. Jag började genast hoppas och kollade runt överallt efter en röd kalufs. Men att se en fet, medelålders man kliva in i bilen och köra i väg kändes som ännu ett slag i magen.
Jag och Danne gick in till maten och jag kände plötsligt att jag inte ens var hungrig. Kalops kändes inte det minsta lockande. Han bjöd på en snus och jag satt och kollade på då dom andra åt. Då började plötsligt Matilda tala med mig. (Matilda är en gammal flamma för mig, hon är något enormt snygg och hon fick mig verkligen på fall i början av terminen.) ”Vad är det med dig Jens?” Frågade hon med en nästan öm klang i rösten. ”Att se dig inte äta vid lunchen är som att inte se Daniel snusa efter lunchen.” Jag skrattade lite och sa att jag bara hade mycket på tankarna. Hon släppte ämnet men glodde på mig med något misstänksamt i blicken.

Resten av dagen gick förvånansvärt fort och jag kom hem utan komplikationer. Danne åkte till Göteborg med Filippa och John. Dom bjöd med mig tidigare, men jag nekade. Istället så satt jag hemma och glodde på tv. Somnade med kläderna på runt halv ett.


Blindbock.

Äntligen var det onsdag igen! Jag hade under veckan lärt mig att klara mig utan Lisa i skolan, men då onsdagen kom så var jag likt ett barn på julafton. Jag hade tänkt mycket på henne och hade kommit fram till att hon måste vara runt 160 cm lång, väga någonstans runt 50 - 60 kilo och att hon bodde vid Hindsbo. (Man har väl kontakter, en gammal vän till mig som bor där uppe sa att en ny familj hade flyttat in nära dem. En flicka med blindkäpp och en kvinna på 40 bast eller så.)
Jag kom relativt tidigt till skolan och satte mig i lektionssalen för att helt enkelt vänta… Vänta på att Danne skulle komma, vänta på att lektionen skulle börja och så klart vänta på Lisa. Minuterna gick och folk kom i klungor, till slut så var klockan bara några minuter i åtta och då kom hon i sällskap med Danne. Hon sade något åt honom och han svarade ja och gick mot mig med henne i släptåg. Han satte sig till höger om mig, Lisa till vänster. Vi han inte säga ett ord förens Björn kom in och började lektionen. Vi talade knappt något på hela första halvan av lektionen. Det var ingen pinsam tystnad, utan en hemtrevlig och lugnande tystnad. Då första rasten närmade sig så frågade jag om hon skulle med ut, hon svarade helt enkelt med en motfråga: ”Behöver du ens fråga?” Jag flinade fånigt och började plocka ihop böckerna som låg utspridda över bordet och reste mig upp illa kvickt då Björn gav oss trettio minuters rast. Vi gick ut till lastkajen, Danne gick som vanligt till cafeterian för en macka och en läsk. Väl ute så började jag och Lisa genast en ivrig konversation om allt och inget. Plötsligt så frågade hon en fråga som man inte direkt förväntar sig av folk, men ändå är helt rimlig. I alla fall för henne. ”Hur ser du ut egentligen, Jens?” Jag blev tyst i en sekund. (Lång tid för mig.) Men svarade sedan lite osäkert. ”Eeh… Jadu. Lite längre än axellångt mörktblont hår, lite över 180 cm lång, mysko klädstil, glasögon och… Converseskor typ.” Sa jag lite förvirrat. Hon log och sa något som fick mig att le med hela ansiktet. ”Precis som jag trodde.” Vi upptäckte att lektionen började och vi gick inåt. Lektionen fortsatte och jag upptäckte att Lisa fann stort nöje i att undersöka mina kläder med fingrarna. Från fingertopparna, till min ring, till klockan, till tröjärmen, till luvan, till håret. Åh gud, jag kände rysningar hela tiden. Inte av obehag dock… Sedan drog hon upp min tröjärm en aning och vilade handen mot min underarm resten av lektionen. Ifall jag inte vore i ett sorts rus så skulle jag nog ha märkt hur Matilda stirrade på mig och Lisa hela tiden.

Lektionen slutade och vi gick till lunchen. Det var köttbullar och ödet gjorde så att bordet som klasskamraterna satt vid var fullt, så vi satte oss vid ett eget, mindre bord. Än en gång så talade vi om allt som fanns att tala om. Jag berättade mera om mig själv och min blick lämnade aldrig hennes ansikte. Jag lyckades tappa tre köttbullar och sticka mig själv i kinden med gaffeln. Smidigt, jag vet.
Efter ett tag så började vi tala om henne. Jag fick reda på att hon fyller år nu i maj, att hon går i stödmatte som jag, att hon hade en bästa vän, Klara, som bor i Skåne sedan två år och att hon inte hade mycket erfarenhet gällande pojkar i allmänhet.. Det sista sa hon lite undvikande och hon lämnade snabbt ämnet. Jag förstod henne och föreslog att vi skulle gå mot Suzanne, hon som håller i stödmatten. Vi kom dit men hon satte oss i olika lektionssalar, jag i ett eget klassrum, hon med Suzanne. Den timmen kändes som en evighet. Efteråt så frågade jag henne lite om vad hon gör på matten, med tanke på att hon inte kan köra skriftliga tal. ”Jag kan faktiskt skriva.” Sa hon. ”Men läsningen är ju lite mera problem, så jag kör muntligt.” Jag log och kallade mig själv korkad i tysthet. Vi kom i tid till svenskan och båda var rätt trötta efter maten och matten, så vi hängde bara med och talade inte ens. Svenskan gick konstigt nog rätt fort och vi gick till engelskan. Väl där så fick vi Skäggis tillåtelse att gå till biblioteket för att plugga där. Vi löste det hela igenom att helt enkelt tala med varandra, fast på engelska. Hon var inte direkt bra på det, men hon försökte i alla fall, båda var nöjda med våran ”lektion” då vi slutade. Jag följde henne ned till skåpen och sedan till parkeringen och hon frågade vart den ljusblåa Volvon stod. ”Det är ingen sån bil här.” Svarade jag lite förvirrat. ”Jo, det måste det vara. Någonstans, eller..?” Hon sa detta med en liten, mycket liten aning av panik i rösten.
Vi (jag) letade lite på parkeringen, men där fanns inte mer än fem, kanske tio bilar. Ingen blå Volvo i sikte. Då ringde hennes mobil och hon svarade snabbt. Samtalet tog kanske trettio sekunder högst och efter att hon hade lagt på så suckade hon och sa att hennes mamma var tvungen att åka till jobbet i ett viktigt ärende och att hon skulle ringa efter en taxi hem. ”Värt att åka taxi?” Sa jag lite sådär intelligent. ”Vi kan väl bara gå?” Hon såg ut att tänka en stund före hon sa att hennes mamma skulle bli vansinnig ifall hon fick reda på det. ”Fråga dig bara om det är värt det.” Sa jag med ett leende. Och som på beställning så log hon och sa med viss osäkerhet: ”Ja, det är värt det.”
Jag räckte henne armen och vi gick mot Hindsbo.

På väg igenom staden så pratade vi livligt om diverse ting, mest om skolan och därtill. Jag frågade henne vart hon bodde och hon gav mig inget mera än en gata och ett gatunummer. Jag gjorde det smartaste och ringde min kompis Emmy som bodde där uppe, hon sa att dom bodde i det ljusgröna huset tvärs emot hennes.

Väl framme så ringde hennes mamma igen och hon sa att hon nyss kom hem och frågade när hon skulle komma hem. ”Okej, hej då.” Sa hon och lade på. ”Mamma kommer hem lite senare ikväll. Vill du komma med in en sväng?” Jag tackade glatt ja och vi gick in. Man såg att dom nyss hade flyttat in. Det låg flyttlådor lite var stans och hon sa att hennes rum var på övervåningen. Hon gick vant förbi ett par lådor och upp för trappan. Jag gick efter henne väldigt försiktigt för att inte välta något och plötsligt så stod jag i öppningen till hennes rum. Det var ett vitmålat, kalt rum med en säng, ett skrivbord och en nätt liten byrå i hörnet. ”Kom in.” Sa hon med viss osäkerhet och blyghet i rösten. Jag satte mig bredvid henne på sängen. Det var tyst i en liten stund före jag öppnade munnen utan att tänka mig för. ”Hur känns det att vara blind?” Jag ångrade genast frågan, men blev häpen då hon log ett lurigt leende och sa: ”Vill du veta hur det känns?” Jag svarade ja och frågade hur det skulle gå till. ”Det du!” Sa hon och gick flinandes mot en skrivbordslåda. Hon rotade lite och tog sedan ut något som påminde om en Zorro-mask. ”Ska vi på maskerad?” Frågade jag och kände mig lustig. ”Neej…” Sa hon leendes. ”Du ville ju känna hur det var att vara blind, så här är det. Ta på den.” Jag tog på masken och allt blev svart. Det var en sån där sovmask som man får på flygplan. Medans jag satt där i totalt mörker och försökte verka cool och inte råka slå till något så bad hon mig att följa efter henne. ”Med ögonbindeln på?” Sa jag och kände mig som vanligt lite korkad. ”Javisst, följ bara min röst, se upp för byrån dock..” Hon sa det sista med ett litet skratt och jag förstod inte det roliga i det förens jag kände en ilande smärta i knäet. ”Det där var inte snällt.” Sa jag och kände mig plötsligt helt underlägsen henne. ”Kom..” Hennes röst kom ifrån höger, utanför rummet. Jag gick trevandes mot hennes röst och hoppades på att jag inte skulle slå i något mera. Plötsligt så kände jag något röra vid min vänstra hand, det var hennes egen.

Före vi insåg det så hade vi flätat ihop våra händer och stod tysta, lyssnade på varje andetag. Jag kände hur min puls steg då jag kände hennes andedräkt mot min haka, jag förde fram min högra hand och lade den bakom hennes nacke och rörde mig sakta emot hennes läppar med mina egna. Jag kände hennes nästipp mot min och rös av känslan av hennes andedräkt mot mina läppar. Vi var bara en millimeter ifrån varandra då det smällde i dörren. ”Va? Är hon redan hemma?!” Lisas röst lät panikslagen, jag tog av mig bindeln och såg på henne. Hon rodnade, jag fann detta roande och tänkte precis säga något retsamt före hon började fösa mig mot hennes fönster. ”Huh? Vad nu?” Sa jag förvirrad. ”Om mamma får reda på att du är här så blir hon vansinnig!” Paniken i hennes viskande röst bekräftade att hon menade allvar. ”Bara för att du har en kille här? Vad ska jag göra då? Fly igenom fönstret?” Jag sa detta med humor, dock så tolkade inte hon det så. ”Ja, bra ide!” Hon lät ännu mera panikslagen. ”Fort!” Hon föste mig mot fönstret och jag frågade om hon menade allvar. ”Ja!” Sa hon viskandes. ”Fort, hon kommer!” Jag såg inget annat val i det än att lyda. Ödet log mot mig då jag såg ett träd mitt emot hennes fönster. Jag öppnade det och började klättra ut, det kändes som om jag var mitt i en dålig film. Jag vände mig emot henne och hon kysste mig på näsan (jag tror hon siktade på kinden dock) före hon brutalt föste ut mig och stängde fönstret. Jag blinkade till och förlorade fotfästet.


Oväntat besök.

Nästa dag så stannade jag hemma ifrån skolan, jag hade ont i vristen efter att jag ramlade ut ur trädet och var tvungen att gå hem i strumplästen. Efter ett kort samtal med Benny angående att jag var frånvarande så somnade jag om och sov länge..

Jag vaknade av en fruktansvärd smärta i vristen och såg Danne sitta på mitt ben då jag öppnade ögonen. ”Aaaj! Gå av! Gå av! Gå av!” Han hoppade förskräckt till och bad snabbt om ursäkt. Efter att jag hade andats lite och vaknat till så frågade jag honom varför han inte var i skolan. ”Du är lika smart som vanligt ser jag.” Sa han sarkastiskt med huvudet på sned som vanligt. ”Klockan är tre, vi har redan slutat.” Jag kollade på klockan och skrattade åt min egen lathet, jag hade sovit i nästan 14 timmar. ”Vi har besök förresten.”Han pekade på dörren och där stod Lisa med mina skor i en påse och ett ansikte fyllt av skam. ”Hej..” Hon lät så osäker och försiktig att man trodde det var första gången vi träffades. ”..Och förlåt.” Jag log och sa åt henne att slå sig ned.

Danne var i köket och jag klädde på mig då jag kom på frågan hur hon fick lov att vara här. ”Mamma tror att jag jobbar över i skolan.” Svarade hon snabbt. ”Jag var tvungen att kolla om du var okej, så Daniel erbjöd sig att följa mig hit..” På så vis, tänkte jag. Jag stod där i bar överkropp och så reste hon sig plötsligt med en tår i ögat. ”Förlåt, du måste tro att jag är en idiot.” Hennes ord träffade mig som ett slag i magen, varför grät hon? Var hon så pass skuldmedveten? ”Jag blev livrädd då du inte var i skolan, jag trodde att du undvek mig.” Hennes röst bröts och hon fällde ännu en tår. Före jag själv ens visste det så hade jag kramat om henne. Hon flämtade till och blev helt klart chockad. ”Sch.. Gråt inte, det hjälper dig aldrig igenom något. Och vad är det för snack om att jag skulle undvika dig? Dummer, tanken har aldrig slagit mig.” Hennes tårar upphörde då jag sa detta. ”Varför oroar du dig? Jag finns här och har inga planer på att vare sig undvika eller tro ont om dig.” Efter att jag sa det så lutade hon försiktigt sitt huvud emot mitt bröst. ”Förlåt..” Hon slutade gråta helt efter att hon sa detta och jag strök henne över huvudet. ”Idiot.” Sa jag leende.

Hon åt med oss och vi höll handen under bordet medans Danne bara flinade och sa att han skulle sova hemma i Nossebro inatt. Han skulle visst på gymmet. Han sa detta medans han blinkade mot mig. Jag tror inte ens jag märkte det, jag hade fullt upp med att se på Lisa.. Underbara Lisa, min underbara Lisa. Efter att Danne hade åkt så lade jag och Lisa oss i min säng och bara pratade. Jag kände mig plötsligt trött, även fast jag hade sovit så mycket och tänkte fråga henne när hon skulle hem. Men hon sov emot mitt bröst. Hon verkade så fridfull, så jag hade inte hjärta att väcka henne. Så jag lade ett täcke över oss och somnade jag med.


Konfrontation.

Jag vaknade självmant vid sex på morgonen, vad annars hade jag förväntat mig då jag somnade såpass tidigt. Lisa låg fortfarande sovandes bredvid mig, jag kom på att vi fortfarande inte hade kysst varandra. Jag log och strök henne över håret. Hon vaknade. ”Jens?” Frågade hon försiktigt. ”Ja?” Svarade jag. ”Väckte jag dig?” Hon reste på sig och frågade vad klockan var. ”Fortfarande bara sex.” Svarade jag. ”Vi börjar inte förens om två timmar.” ”Är det morgon?!” Paniken stegrades i hennes röst. ”Mamma kommer att döda mig!” Hon letade efter sin väska och jag räckte den till henne. Hon tog snabbt upp sin mobil och gav den till mig. ”Hur många missade samtal?” Jag kollade efter och svarade lite försiktigt på frågan. ”Tjugosex stycken..” Hon stelnade till. Plötsligt så började hon gråta igen. ”Jag är körd, mamma kommer aldrig mera låta mig gå utanför dörren. Hon lär hyra en privatlärare till mig..” Jag lade handen på hennes axel och försökte komma på något att säga. ”Du råkade bara somna, det är väl inget fel i det? Förresten så kanske jag borde träffa henne så att hon inte tror att du sov hos någon galning.” ”Du har inte en chans.” Sa hon. ”Hon kommer förmodligen att anklaga dig för kidnappning eller något liknande..” Jag kände mig skyldig till alla problem och beslöt mig för att lösa det hela åt henne, i alla fall försöka.

Jag följde henne hem före skolan för att reda ut det hela, men hon gick hela tiden med huvudet böjt nedåt utan att säga ett ord. Jag led av att se henne så sorgsen, jag tog hennes hand och hon försökte le, men lyckades inte helt. Då vi var framme så var hon så pass nervös att hon inte kunde stå still. ”Du kanske borde gå..” Sa hon. ”Mamma kommer bli vansinnig.”
Jag bara skakade på huvudet. ”Jag har bestämt mig för att lösa det här, jag vill inte vara orsaken till att du får en utskällning.” Hon böjde ned huvudet. ”Är.. Är vi ihop?” Frågan kom lite ut tomma luften, men jag lutade mig ned och viskade till henne: ”Om du vill så..” Hon rodnade nästan genast, hon var så vacker.. ”Ja..” Sa hon blygt och vände sig mot mig. Hon slöt ögonen och närmade sig mitt ansikte. Jag såg på henne en sekund, sedan kysste jag henne. Hon var inte direkt bra på det, men jag blev ändå varm i hela kroppen. Då kyssen var över så var hon röd i hela ansiktet. ”Det.. Det var min första kyss..” Jag log. ”Se upp, här kommer den andra.” Hon log och vi kysstes igen.

Efter att vi hade utforskat varandras läppar en stund så fick hon nog nytt mod för hon tog min hand och gick mot dörren. Hon öppnade försiktigt. ”Mamma, jag är hemma.” Det hördes genast snabba steg inifrån huset och kvinnan från den blå Volvon sprang fram. ”Vart har du varit! Jag har...” Hon stannade dock genast upp då hon såg mig. ”Lisa, vem i hela fridens namn är detta?” Jag sträckte fram handen och presenterade mig som hennes klasskamrat. Hon såg på den som om jag hade någon form av sjukdom. ”Mamma, det är min.. Min pojkvän.” Hon stirrade på mig som om jag hade dykt upp från något zoo. ”Detta..? Din pojkvän?” Jag kände en blixt av ilska då hon sade detta, men behöll lugnet och tvingade fram ett leende. ”Mamma!” Plötsligt så höjde Lisa rösten, det var första gången jag hörde henne göra det. ”Säg inte så om honom! Han är underbar!” Jag blev plötsligt försvarad av Lisa då det egentligen skulle vart tvärt om. Jag log lite ansträngt och tänkte att det skulle bli en lång dag.

Jag satt i Lisas rum och väntade, jag hade gjort det i nästan en timme nu. Hennes mamma hade insisterat på att få tala med Lisa i enrum. ”Utan påverkande faktorer.” Som hon så fint sa det. Dock så hörde jag inga höjda röster. Jag började bli rädd för att den onda modern hade slagit Lisa medvetslös och skulle precis resa mig och smyga ned då dörren öppnades. Jag blev lättad då jag såg Lisa komma in. ”Hur gick det?” Hon svarade inte men bad mig komma ned. Jag följde snällt efter och såg modern sitta vid köksbordet med en trött, nästan slagen blick. ”Var god sitt.” Sa hon nästan, men bara nästan, vänligt. Jag slog mig ned och satt rak i ryggen med allvarlig blick. ”Kan du vara snäll och peka ut dina goda, respektive dåliga sidor?” Sa hon med en skarp blick. ”Mamma! Inget förhör sa jag ju!” Lisa verkade rädd. ”Ingen fara, jag kan självklart svara.” Jag hörde att jag lät självsäker då jag sa detta. ”Jag skulle tro att mina sämre egenskaper vore rökningen, min rappa tunga och mitt auktoritetsproblem.” Hon såg på mig med en totalt likgiltig blick. ”Var snäll och fortsätt.” Jag hämtade andan och tänkte för ett ögonblick. ”Mina bättre egenskaper vore nog.. Det faktum att jag både är en god lyssnare samt talare, jag är väldigt trofast då jag väl fäster mig vid något och att jag har ett vänligt sätt att ta mig igenom dagen.” Jag kände mig stolt över mina egna ord då jag hade sagt dem. ”Ja, att du är en god talare, det märks..” Hon var tyst i en stund före hon tog till ordna. ”Mitt namn är Cecilia, trevligt att råkas Jens. Jag hoppas att du tar god hand om min dotter, hon är väldigt fäst vid dig.” Både jag och Lisa sken upp och jag lovade henne att hennes dotter bara förtjänade det bästa medans jag skakade hennes hand. ”Men! Jag håller ögonen på dig. Gör något för att såra Lisa och jag ska se till att du får ångra det resten av ditt liv. Skynda er till skolan nu, tro inte att jag tänker köra er.” Vi log och gick ut i vårvädret.

Den månaden som följde var den bästa i mitt liv, jag och Lisa tillbringade varje möjlig stund tillsammans. Skolan gick bra, Cecilia blev trevligare med tiden och allt kändes som om ur en dröm. ..Det var som gjort för en katastrof.


Festen.

Det var en fredag det hände. Vi skulle gå till en fest hemma hos Tommy i Eggby, Lisa var numera helt accepterad i klassen och alla trivdes med alla. Jag, Danne, Lisa, Filippa, Matilda och ett gäng andra från klassen satt på bussen till Eggby och såg fram emot kvällen. Utöver det vanliga förrådet av vodkaflaskor och ölflak så hade Filippa en flaska Tequila och Danne en flaska Jägermeister. Vi var precis utanför Eggby då jag märkte att Lisa skruvade på sig hela tiden, hon hade svårt med att sitta riktigt still. ”Nervös?” Frågade jag henne. Hon log lite smått. ”Du ser som vanligt rakt igenom mig.. Ja, jag är nervös. Jag menar..” Hon tystnade till men verkade lugna ned sig då jag lade min hand på hennes, hon fortsatte. ”Jag känner ju folket som ska vara där, men jag har aldrig vart på något sånt här stort förut. Och ska ni verkligen dricka allt det där?” Hon sa det sista med en komiskt panikslagen röst. Jag log åt hennes ord. ”Lugna ned dig bara, jag har talat med Tommy. Han lovade att du och jag skulle få ett eget rum att sova i då det är sent nog. Och förresten så har jag ju lovat att jag inte ska dricka mycket, knappt något alls.” ”Lovar du det?” Frågade hon. Jag bara log och kysste henne. Hon log och sa att det lät bra, men hon verkade fortfarande lite rädd. Jag kysste henne på pannan och vi gick av bussen.

Då alla hade dykt upp och festen var igång så gick det hela hur bra som helst. Lisa pratade med Filippa och smuttade på en jordgubbssmoothie (utan sprit) medans jag minglade med alla jag såg. Men jag höll mig dock alltid så pass nära att jag såg Lisa hela tiden, hon pratade ivrigt med Filippa och började helt plötsligt rodna och skaka på huvudet och jag blev nyfiken på vad dom talade om. Jag skulle precis smyga mig fram då jag hörde Danne ropa. ”Jens! Kom hit lite.” Jag utstötte en suck och frågade vad det var. Hans blick sa att han hade något fuffens för sig, jag kände mig skyldig att se till att han inte hamnade i trubbel. Jag kollade på Filippa och vinkade mot Lisa, hon fattade vinken och gjorde tummen upp.

Jag följde med en flinade (och uppenbarligen väldigt packad) Danne ut till parkeringen där Tommy satt och pillade med någonting på marken. ”Vad har han nu plockat upp?” Frågade jag och kände mig stolt över mitt sinne för fyllehumor. ”Käften Jens, till och med DU kommer att gilla det här!” Tommys svar gjorde mig genast nyfiken, jag böjde mig framåt och såg hur han hade med hjälp av silvertejp skapat en enorm fyrverkeripjäs. ”Cheesus, den där skulle man kunna spränga upp Sovjets samlade styrkor med!” Jag var imponerad över hans skapelse, det var ju vida känt att han var både pyroman och duktig på pussel. ”Men är det där säkert?” Viskade jag mot Danne. ”Du minns väl vad som hände sist Tommy lekte med smällare..” …Inget svar. Jag vänder mig om och ser att han har däckat på bänken bredvid. Jag suckade och bestämde mig för att chansa och ser hur det gick.
Förmodligen det sämsta valet jag gjort.

Jag och Tommy satt där mitt på parkeringen och shotade Tequila medans vi tejpade på mer och mera brandfarliga saker på raketen. Efter en halvtimmas tejpande och inget balanssinne kvar så kände vi oss nöjda nog att fyra av vår skapelse. ”Ska jag hämta dom andra?” Jag hade redan börjat gå emot huset då jag frågade honom. ”Nej för fan, dom lär bara klaga. Dom är dåååååliga..” Tommy var verkligen hur full som helst nu, det märktes rätt tydligt. Men jag höll ändå tyst och gick tillbaka till vårt lilla bygge. Trots allt så lyckades jag i alla fall övertala honom till att låta mig tända på den. ”Bara.. Bara för att du är så cool då Jens..” –Lyckades han iallafall sluddra fram. Jag fick honom att backa lite sen tog jag fram min kära Zippotändare som jag alltid hade med mig.

Jävlar vad det lös! Helt bländad så insåg jag att vi hade glömt en viktig detalj; stubin! Monsterraketen flög iväg så fort lågan nuddade vid raketens botten och allt blev vitt, då jag öppnade ögonen så såg jag hur raketen steg högt upp. ”WOHOOO!” Tommys glädjevrål fick mig att tro att allt hade lyckats, tills jag insåg att det inte kom någon smäll. Istället så seglade den sakta ner emot huset. ”Helvete! Den kommer att åka rakt in i huset!” Jag vrålade detta mest till mig själv då Danne sov och Tommy mer eller mindre satt och flinade för sig själv. Plötsligt så börjar den fräsa och lysa igen och störtar med dubbel fart emot huset. Jag sprang som en idiot men snubblade och medans jag låg där och slickade asfalt så hörde jag en enorm smäll, det var som en handgranat smällt precis intill mitt öra (hur dom nu än låter). Då jag kollar upp igen så ser jag hur det seglar ned gnistor överallt och att huset uppenbarligen klarat sig. Då kom jag äntligen på det.. Lisa!

Jag hade bara kommit halvvägs fram då alla redan kom ut med förvånade blickar och chockerade ansiktsuttryck. Hela synen var så komisk och jag kände mig lättad att alla var säkra, så jag la mig ned på marken och började bara skratta högt för mig själv. Då jag hade kommit till mina sinnen en aning så märkte jag att Lisa stod framför mig. ”Vilken smäll, eller hur?” Jag hörde inte hur mycket jag faktiskt sluddrade. ”Ja, jag lovar! Han sa det före!” Upprörda röster steg bakom mig och jag vände mig om och glömde helt bort Lisa. Det var Matilda och några andra som pratade högt om hur dom hade hört mig skryta om att jag skulle skjuta raketer på huset för att skrämma alla. ”Det är sant! Han sa det till mig på bussen innan, och kolla hur packad han är!” Jag bara satt där med ett dumt flin och förstod ingenting, inte förrns jag hör hur någon snyftade bakom mig. Just det, Lisa! Jag vände mig om och såg hur lisa stod där och lutade sig mot Filippa med tårar i ögonen och vettskrämt ansikte. ”Vad är det..?” Jag lutade mig emot henne, men hon backade bakåt då hon hörde hur min röst närmade sig. ”Du kanske borde gå nu..” Det var Filippa som pratade, den kvinnan hade ett riktigt läskigt temperament och hon såg minst sagt vansinnig ut. Hon tog Lisa om axeln och ledde henne där ifrån. Jag hörde hur Matilda stod en bit ifrån och skrattade åt mig innan hon och hennes vänner gick därifrån. Jag skulle precis springa efter Lisa då Tommy ropade på mig. ”Jens, kom hit! Daniel mår dåligt!” Det slutade med att jag fick ta hand om Danne hela kvällen och morgonen efter fick jag höra att Lisa åkte med sin mamma tidigt i morse.


Baksmälla.

”Fattar du inte vad du har gjort?! Hon var ju helt livrädd och då hon äntligen hittar dig så sitter du där hur full som helst och bara skrattar!” Det var Filippa som skällde ut mig då vi stod och väntade på bussen. Bakis som jag var så kunde jag inte mer än att stå still och se skyldig ut. Så fort jag skulle försvara mig så kom med en ny attack. ”Och så lämnar du henne med mig bara för att gå ut och spränga saker med Tommy! Tommy av alla människor, han är ju mentalt efterbliven! Och du lät honom hålla på med sånt! Hur oansvarig är du egentligen?!” Min telefon avbröt henne och jag kände mig lättade då jag svarade. ”Hej, det är Lisa..” Jag stelnade till. ”Innan du säger något, snälla, lyssna på mig.. Okej?” Jag kunde inte svara annat än ett enkelt okej. ”Jag tycker om dig massor Jens, men jag tror inte att.. Ja, du har förändrats.” Jag stod stum. ”Du lovade ju att inte dricka! Du lovade att allt skulle bli bra!” Nu grät hon. Jag kände som om jag var nära att göra detsamma.. Till slut så talade hon med en skör röst. ”Det är lov nästa vecka, jag tror att vi inte bör träffas under den tiden, jag behöver tänka.. Okej?” Före jag ens hann svara så hade hon sagt hej då och lagt på. Jag bara stod där och kollade på mobilen. Till slut så bestämde jag mig för att ringa upp henne och förklara allt. Det var då jag insåg att jag inte hade några pengar på mobilen. ”Fan!” Jag kollade bedjande på Filippa. ”Hah!” Svarade hon. ”Är du dum eller? Du får inte röra min telefon, alkis..” Jag visste att hon inte menade något ont, hon ville nog bara att jag inte gjorde Lisa ännu mera upprörd just nu. Filippa är den tjej jag har bäst kontakt med, kanske för att vi är mer eller mindre dom enda i klassen som inte har strulat på en fest än. Vi har inte ens kysst varandra. (Vilket är ovanligt för min klass.) Jag begrundade detta och mina sorger då jag gick på bussen. Då jag kollade upp så tyckte jag att jag såg Filippa kolla sorgset på mig som om hon ville säga något snällt, men det gick snabbt över och hon kallade mig idiot före hon gick på bussen. Jag log och tackade skyn för att jag i alla fall har någon som står på min sida. (Nästan i alla fall.)

Hon insisterade på att följa med mig hem till min lägenhet, hon orkade uppenbarligen inte gå hem till sig. Visserligen så bodde hon närmre än vad jag gjorde, men jag förstod att hon ville hålla ett öga på mig och jag lät henne hänga med. Det var nästan som om jag hade en syster som höll mig borta från trubbel, jag begrundade detta medans vi gick till mig. Väl hemma så satte jag på musik, tog en huvudvärkstablett och lade mig i sängen. Jag kände fortfarande doften av Lisa om den gröna kudden som hon alltid sov på. Jag somnade med hennes doft i näsborrarna.

Jag vaknade av att Filippa pratade glatt i telefon, solen sken fortfarande ute. Hur länge hade jag sovit? "Du har sovit i två timmar din latmask." Sa hon som om hon hade läst mina tankar. "Vem pratar du med, inte undra på att jag vaknar då du låter som en hel fågelbur.." Bet jag snabbt tillbaka. Filippa såg bara skarpt på mig och räckte mig mobilen, som för övrigt var min. Att hon nyss svarat i någon annans telefon verkade helt normalt för henne. "Vem ere'?" Frågade jag helt fräckt i luren. "Hallo ditt emo! Ryck upp dig, din älskling kommer till stan!" Rösten vrålade till mig på grov skånska och jag förstod genast att det var Stephan, min sjuke polare som jag har gjort varenda galen sak man kan göra med. Förvånad så frågade jag honom vad som händer. "Vafaaan, jag kommer till stan säger jag ju! Ryck upp dig, jag är på stationen i morgon bitti." Med dessa ord så klickade han mig och jag satt där helt ovetande. Till min förvåning så hade Filippa redan börjat bädda Stephans provisoriska säng. "Vad gör du? Vem har sagt att jag vill..” Hon bara kollade på mig och jag blev tyst, hon är läskig hon.. "Var med Stephan du och ha lite kul så ska jag lösa allt här, okej? Se bara till att inte ringa Lisa på fyllan." Och före jag visste det så hade hon kysst mig på pannan, sett mig i ögonen och sagt: "Allt kommer att bli bra." ..Eller så återgår vi till verkligheten där hon knuffade till mig och sa åt mig att sova och hålla käften.


Slut på del ett.