Jag känner en man
1.5 meter inklädd i svart huvtröja och nerklottrade byxor

Smärtan bildar skarpa ärr i hans knotiga nylle
Ett öga fattas
tänder likaså

Ett Cv som gatansboende, händig tjuv och 30 år på anstalt

Skrålar anarkist med en berusad strupe
Och spökar för Svensson med sitt piratliknande utseende

När mörkret snarkar lugn
marscherar han på jakt efter sorgens Alvedon
Ett febrilt spanande efter någonting att bota det krig som härjat

Människor spottar svarta ord, ger blickar likt parasiter får

Snutar som barnvagnsmorsor
Alla bär svordomar åt denna minimala krabat

Denna människa som ingen känner
Bara ser och hör

Men granska hans inre så finner man inte en enda arg bit
Inget hat, fördomar, vrede
Bara ren kärlek som är behov av att bedövas