Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Se min dikt Ringduvorna


Ringduvorna och kråkan

Nu ligger hon så stilla vid sidan av sitt bo
och sörjer över ungen som blev en kråkas rov

Jag kråkan såg, som slet uti ungen, som var mat
hur skall jag kunna sluta att känna detta hat

Det var ju ej vi mänskor som var ett hot mot dem
det var naturens rovdrift. Jag vill ej likna den ...




Fri vers av walborg
Läst 390 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2009-05-27 16:35



Bookmark and Share


  Nitram P
En bra dikt om ett svårt ämne. Naturen är grym, hur gärna vi än tillskriver den de bästa egenskaper. Och så problematiken kring hur Gud om han finns är funtad som gjort den sådan.
2009-06-05

  Mangal VIP
Hmmm... hat... varför känner vi så lätt hat... undrar vad duvans själ känner... och kråkans... och våra... intressant text som fick mig att fundera. Tack!
2009-05-28

  LassO
naturen ser ibland grym ut, men är lejonet grymt för att det jagar, knappast.... Men du sätter blicken på nåt...
2009-05-28

  Suzy med punkterna
Berörs långt in
2009-05-27

    leelee
Hemskt innehåll i denna text, men fint diktat.
2009-05-27

    sunnanvind
Nää..vad hemskt! Stackars mamma ...
2009-05-27
  > Nästa text
< Föregående

walborg
walborg