det var vi tre
och musiken
                  [ett ostämt piano och en tvåsträngad gitarr]
i en källare
och C-moll var gulare än regnbågen någonsin skulle bli

en röst mellan väggarna kämpade
ingen ville släppa in vardagen

det var vi tre
på en scen
- utan någon publik

i en sammanslagning
där ingen kunde skilja på toner och fantasier

Vi hann egentligen inte spela klart refrängen innan
vi stod där

på en scen


vi tre och alla instrument

framför oss var ansikten
som vi aldrig tidigare visat våra leenden för

- inte heller denna gång

för någonstans i ett ackord
hade vi tappat tonarten

och rationaliserat bort
det vackra som gjorde så att salen luktade
harmoni


till slut var det endast tre kroppar kvar
och alla ville vi fyllas som spargrisar