I min barndoms ljusa landskap.
Går vi ännu en mörk dag till mötes.

Maj månad.
En brun, gul och tyst månad i mina hemtrakter.
Lugnet före stormen brukar jag kalla det.
Tiden innan den levande grönskan.
Naturen vilar och väntar.

I detta nu.
Önskar jag att du var här.
Att livet skulle vara annorlunda.
Att allt slutade lyckligt.
Som under de där ljumma sommarkvällarna i vår sommarstuga.
Minns du?
Jag minns.
Alldeles för väl ibland.

När jag följer även denna kista i graven.
Gör det mig så fruktansvärt trött.
Att veta att det inte är den sista.
Och klumpen i maggropen blir större.
Då jag återigen blir påmind om min första.