Ljuset går upp. En spott följer karaktären in på scenen



En ung kvinna kommer in på scenen. Scenbilden är ett omklädningsrum, en loge. Hon bär kort, mönstrad sextiotalsklänning, svarta leggings, klackskor och en svart scarf. Hon går med trippande, nätta steg. På scenen står ett bord med en silverfärgad sminkspegel, en stol och till vänster en klädhängare.

Hon går fram till klädhängaren, ställer ned den kappsäck hon har med sig in. Helljus. Kvinnan börjar ta av sig kläderna, ett efter ett tar hon av sig plaggen och hänger omsorgsfullt upp dem på krokar. Till slut står hon i enbart underkläder, knallröda kalsonger, med ryggen vänd mot publiken.

Hon packar upp kappsäckens innehåll och börjar klä sig. Vit skjorta, svart väst, grå kavaj, grå pressvecksbyxor, slips. Innan hon klär sig lindar hon sin överkropp, hårt, med en elastisk, smutsvit linda. Hon går fram till bordet och sätter sig vid spegeln, drar ut en låda och tar fram en svart sminkväska.



– Jag älskar min kropp. Den kan förändras, byta skepnad. Allt handlar om mig. Ovanför sminkspegeln, på väggen bakom syns nu en vit filmduk. Spegelbilden zoomas in och är projicerad på duken så att publiken ser det trots att hon sitter med ryggen mot

(Rör med handryggen över sin kropp) ryggslut, svank, nackmuskulatur, adamsäpple. (mumlar) lår, magrutor, bröstmuskulatur, torso. Jag älskar min kropp.

Min mamma hittade mitt första par kalsonger i tvättkorgen igår. De är svarta med grå döskallar och tydligt markerad Y-front. Hon vågade inte se mig i ögonen först men frågade ”Alice, vill du vara… en man”? Jag skrattade bara, brydde mig inte ens om att förklara utan tog bara kalsingarna, la in dem i tvättmaskinen. Idag var de försvunna.

Hon tar upp en kajalpenna ur sminkväskan, formar en elegant mustasch över amorbågarna. Kammar håret tillbaka över hjässan med hårgelé. Sedan reser hon sig upp, vänder sig mot publiken. En rosaskimrande spott.
Allt handlar om känslan. Har du inte känsla kan du inte göra det här. Och samtidigt, underligt nog… (Stannar upp) Handlar allt slutligen om att nå bortom känslan. Till den innersta kärnan av ingentinget.

Hon tar fram ett par svarta lågskor och två par svarta herrsockor ur kappsäcken. Sätter på sig dem med yttersta noggrannhet. En av strumporna formar hon till en avlång boll, knäpper upp byxorna och stoppar i dem i kalsongerna.

Penisavund, fittmystik, personality-disorder, könsroller, könsnormer, könskalabalik. (Grov röst) Att vara karlik. Mansaktad, högaktad, kvinnoslaktad. (Vanlig röst) Fri. Flygfärdig.

Allt handlar slutligen om känslan. Rättar till byxorna, går fram till scenkanten. Att handla utifrån sig själv utan minsta bryddhet över allmänhetens fullständigt galna och ologiska normalitetsprocess.

Min ickekropp, jag är kär i den. Ingenting är så bra som den egna, inre orgasmen. Ingenting kan någonsin slå mitt eget och storslagna vibrationsmönster. Syr en ny värld nu. Min tillvaro.