och precis som forrut blev du forbannad nar jag tog upp amnet, du nastan skrek: ' Kan du for helvete inte bara acceptera att du ar du och att du aldrig kan bli och aldirg kommer att vara nagon annan? '

Du kunde inte kanna igen dig i min forvirring, min tvekan skramde dig och du hade bestamt dig for att gora allt du kunde for att fa mig att sluta tanka, sluta ta vara pa mojligheterna.

Det borjade eg redan innan det dar med kalsongerna. Innan, flera ar tidigare, da jag var 13 ar och for forsta gangen klippte av mitt tjocka, langa har kort. Ville ha det som Mel C i Spice girls, efter att hon klippt sig. Tuff, stark och vacker ville jag vara.

Okanda manniskor pa bussar och i affarer, ofta barn eller gamla, tog mig for en pojke, eftersom min smala kropp knappt hade kvinnliga former och jag var lang for min alder.

Det som slog mig redan da, var att jag aldrig stordes av missforstanden. Andra tjejer var snabba att ratta till misstagen, havda sin sjalvklart vackra kvinnlighet. Som om det bara fanns ett alternativ som var det ratta.
Som om mitt val, att inte omfamna det medfodda, var fel