Och hur vi långsamt faller när vindarna mörknar
Och stjärnorna inte längre blinkar
Ett knarrande medvetande drar genom jorden
Imorgon är allt kanske för sent
Långsamt andas planeterna bakom gardinen
Jag vet att du är kvar när jag vaknar
Men något förändrad, du har glidit bortåt vägen
Där i vägskälet är solen i dina ögon en gnistrande skugga
Av vad du en gång lade i ditt leende för mig
Och jag vet att det inte finns syrener varje vår
Men att busken är grön bakom knuten ändå
Det kommer kanske en skymning igen
Då taggarna inte blir din flyktväg ut och bort
Då maskrosens växande fyller hela världen
Det finns ett lugn i vågorna
Och jag lovar dig allt och inget i nästa droppe regn
som slår mot fönsterrutan
när dagen andas in
och börjar om.