Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När glöden slocknar


Det var ingen kapitulation eller tillfällig fred,
vi slog bara en parantes runt allt, de där dagarna.

En sista gång, fick jag se in i hennes dimhöljda ögon;
se glöden välla in före den imploderade i ett svart hål
som långsamt sög mig ner i hennes djup.

En sista gång, låg vi nakna på Lit-de-parade för varandra,
i andaktsfull väntan på att falla tillbaka i våra kroppar.

En sista gång, låg vi där i tystnad; lyssnande på enen,
hur den slog mot fönstret likt en gymnastiklärares knackande uppmaning, på dörren till omklädningsrummet, om att skynda på.


Älskling, vi delar samma sorg men jag klarar inte fler bråk
inte ens de tysta; för även om orden är mjuka så är meningarna handgranater
.

Hon vävde in sina fingrar i mina och kramade dem vita.
En tår klamrade sig fast i hennes ögonvrå,
som om den var rädd för fallet,
när hon viskade: "Fan ta oss!"

 




Övriga genrer av Lars P K
Läst 1306 gånger och applåderad av 25 personer
Utvald text
Publicerad 2009-06-28 01:25



Bookmark and Share


  Kajsa Karin VIP
Denna sparar jag.....sorgesamt vacker och värd att återläsa ofta!
2014-01-19

    ej medlem längre
En språkdräkt många avundas är en dräkt du presenterar här. Tror jag tystnar nu ... du borde skriva mer ... gör du kanske med ... oavsett tackar jag för mig.
2012-06-07

  Amorina
Underbart dikt! Vacker, berörande, sorglig. Målande. Tack!
2010-02-25

  Annie b'larsson VIP
Det är vilsamt att läsa något riktigt, riktigt bra - som detta.
Man blir glad av god poesi; man vill kasta sig över den delen i bokhyllan och återupptäcka.

Jag fastnar lite extra mycket för den sista strofen. Jag ser henne.
2010-02-25

  Eva Langrath VIP
Knivskarpt och ändå varsamt om det som kan hända när glöden slocknat och man gör varandra illa i stället för gott

"Älskling, vi delar samma sorg men jag klarar inte fler bråk
inte ens de tysta; för även om orden är mjuka så är meningarna handgranater. "

ord som griper tag och stannar kvar
2009-07-11

  Lilla My* VIP
Somliga poeter saknar man mer än andra och jäklar vad glad jag blir att hitta dig här igen!!:) Dina dikter är absolut skrivna med en speciell penna och känsla...att fånga det här vardagliga som bara finns här runtomkring oss det är poesi för mig! O, den här är på pricken precis så där Lit-de-parade som det kan bli i ett slocknat förhållande! Ja, alldeles alldeles underbar!! Bokmärker på stört*
2009-07-08

    Erika H
Du är så stark i dina texter. Du tar det lilla och gör det stort. Inte på pappret utan hos läsaren.
Och jag tror jag läst denna förut. Stämmer det?
Oavsett så slår slutet mig med en hammare. Mitt i magen. Och det gör ont. Så in i ont.
Hur ett liv kan bli en parentes. Hur en viskning kan bli en svordom utan dess like. Hur man bara vet... när det är dags.

Starkt. Vackert. Brännande.
2009-07-03

    Melona
Det är sommarmorgon, nästan tropisk värme som slår emot när jag öppnar altandörren. Jag är trött. Som att vinrace och musiklistor kan bli för mycket, eller i synnerhet att de medföljande kumpanerna - myggen och knotten kan äta upp en. Göra ont och svullna irriterat, vara sig (hemska tanke) i största tystnad. Precis som relationer. När glöden slocknar och man står där, känner där, här, i hjärtat, magen hur världen faller och sedan, att man greppar en gren, en dörr, ett handtag och får luft. Luft nog att känna att detta är mer sorg än något annat.
Du skriver så jävla förbannat bra. Din lätthet, vardaglighet som du förmedlar med största briljans. Där bilderna är ditt signum, de du målar med skör, varm och personlig stämpel. Du blir aldrig kladdig. Du målar så precist (läs gärna på ståckhåmska) att jag som åskådare, eller aktör förstår utan att veta allt. Som att jag vet hur det är att titta, hitta in i ett par sådana här ögon; jodå... Att hitta ut och ur från dem är så mycket svårare.
Man kan leta så, ett helt liv. Om man är dum eller romantiskt fånig nog, kanske man måste vara det. För att älska, kriga så som du beskriver nedan.

Och dessa rader, krampar in i mig, som att de är en magsmäll av vacker, sorglig sanning, sådär så jag vaknar till och fan...

"Älskling, vi delar samma sorg men jag klarar inte fler bråk
inte ens de tysta; för även om orden är mjuka så är meningarna handgranater."

Jepp, jag skulle vilja säga att du är begåvad, jodå, en självklar och naturlig talang, jepp... Mer än så, faktiskt!
Hm... Och vilken låt passar här då, till detta, kanske en Bruce S...
Tar den vackraste versionen sommarlistan då...
Tror jag fick en relation till den sommaren 1988, tolv år, på semester med min pappa i Bulgarien och jag hade upplevt mitt bästa sommarlov någonsin. Min första kyss, dessutom.

http://www.youtube.com/watch?v=7HxZKa4NwGo

2009-06-28

  Inkarasilas
Jo och det är det här med ditt språk och utsträckta läskiga enarmar som låter som gympalärare och Svenskan, älskandet av språket och med språket och att du gör det och sa jag kippis. Jo.
2009-06-28

  Inkarasilas
Helvetes jävlar säger jag och slinker ner mellan P och K i namnet och snörvlar ilsket. Du är så förbannat bra på det här vardagliga vidriga avslutet, det ofrånkomliga vita helvetet, när allt bara tar slut. Herregud nu torkar jag bort mascara med skärmen med. Skynda på. Jag blir matt, trasmattig då. Fan ta allt. Kippis på det.
2009-06-28
  > Nästa text
< Föregående

Lars P K
Lars P K