Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

scroll, baby scroll




det växer sjögräs i min trädgård, kanske är det tisdag (förvirring i sju faser)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

den store guden sover

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

knäppta händer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

runt ett högburet kors

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kanske som ett försök


























att väcka honom

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

påminna om ett löfte

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

om en himmel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och kanske

 



















 









om ett helvete

 
























för alla andra att brinna i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kanske har dessa böner hörsammats

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

för världen brinner

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

jorden utmattas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vi försöker rätta till

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tänka ekologist

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

mildra vårt samvete

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

med kunskapen om

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

att köttet i vår mun

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

en gång

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

var en lycklig gris

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och om den inte dog förgäves

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

så kanske det finns saker värda att dö för

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

de strikta linjer som markerar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

var vi står

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

igår dog 29000 barn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

idag, lika många

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

imorgon tänker vi nog inte på det

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

om de var värda att dö för, menar jag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

eller om de dog för oss

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och våra gamla despoters nationsgränser

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

det är som om ingenting har hänt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tyskar dödade judar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

judar dödade araber

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och araberna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

dödade gisslan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och kanske var de tyska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

precis som Hitler

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och påven

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

som hellre ser döda afrikaner

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

framför döda spermier

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

hade Hitler varit stolt?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

förlåt, jag låter förvirrad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

men sammanhangen är fullständigt begripliga för mig

















 

om än på ett annorlunda och fullkomligt obegripligt sätt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

det jag egentligen undrar över är

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

hur vi någonsin skall kunna närma oss varandra

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

i ett universum som ständigt ökar sina avstånd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Einstein löste inte det dilemmat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

han hade dock en idé om kroppar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

hur tiden bromsas in i närvaron av dem

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och hur de drar med sig tomrummet när de förflyttar sig

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vackraste, precis som Einstein så vet jag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

en del om tiden och tomheten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

hur din närvaro håller morgondagen på avstånd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och hur man kan kapsla in saknad i ett tomrum

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

att vakuum de facto tar plats

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

det är empiriskt bevisat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

för just nu är du

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

allt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

som inte finns

 

 

 

 

 




Fri vers av Lars P K
Läst 1887 gånger och applåderad av 46 personer
Utvald text
Publicerad 2009-08-04 19:54



Bookmark and Share


  Lottie Ålhed VIP
Vill genast höra dikten framföras av dess kreatör. Så tänkvärd och innehållsrik..
2019-09-26

  Bjarne Nordbö
En ren njutning till en kopp te.
2019-09-23

  Öknens Ros VIP
M r Lindemann lever inte längre och kan väl knappast kommentera din text. Äldre texter som återpubliceras ska väl inte innefatta gamla kommentarer. Enda nya kommentaren är den jag skrivit.
2019-09-23

  Yrre VIP
tänker att de långa mellanrummen ska skapa tillfälle att tänka efter men för mig blev de alltför långa.
2015-10-21

  Daniel_78 VIP
Tack för att denna texten lyfts upp igen. Raderna som möter oss passar både mycket väl ensamma som tillsammans.
2015-10-19

  himlens hemlighet VIP
scrollar och scrollar bejbi...och det är fan värt det...att scrolla för... tack :)
2015-10-19

  Blomma-Stjärna VIP
skulle stå som enda text - med långa tomrum, som här - på första sidan på Dagens Nyheters söndagsbilaga - jaja - jag bokmärker o applåderar
2015-02-17

    ej medlem längre
Men åh. Tack för att jag hittade denna dikt, så jävla underbart, skrivet. Även om det som skrivs om inte är lika underbart. Men fan alltså, jag saknar ord. Bokmärkt!
2012-03-26

    Melona
Detta är väl den text som jag tycker belyser allt jag någonsin velat säga. Med andra ord skulle jag vilja säga att det är min favoritdikt, ever ever...
2012-02-10

    ej medlem längre
imponerande väl sammnhållen utflykt!
2011-08-25

  Mr Lindemann VIP
Ja, det gjorde du bra!
Har inte mycket mer att tillägga
det blir så platt
då,
liksom
2010-08-08

  Ingela Svenson VIP
Så underbar är denna, jag scrollar och scrollar, nästan som att man förväntar sig att finna LÖSNIGNEN på allt tilltrasslat, ont och problematiskt, lite som ett guldkorn, längst ned i sista hörnet!
2009-12-07

  Trätobroder
förvirringen talar sitt tydliga språk, snyggt
2009-12-07

  Hilda Sofia
hej! Underbar. jag bokmärker!
2009-12-07

    Melona
Om jag får önska mig en dikt
så skulle det fan vara den här

för att säger så mycket mellan



























alla rader

och orden rör mig







så det gör ont...

för det är så förbannat sant
det du skriver...


Tack,

ave LPK!!!
2009-10-01

  Mikael Lövkvist
Lasse,

[Jag har inge svenska vokaler just nu, men bara maste skriva min kommentar. Om det blir forvillelser runt ord utan punkbekladda vokaler - t.ex. hora (ska det vara listen eller hore?- sa ratar (straighten) vi ut de senare, ok!]

Jag ar sa glad att jag vantade med att kommentera din dikt tills idag. Jag laste den da den var nypublicerad och da blev min lasning negativt influerad av allt scrollandet.

Idag var upplevelsen den rakt motsatta. Scrollandet, den helt perfekta rymden mellan raderna, forgyllde lasningen, och gjorde sa att jag laste var rad sakta, lange, manga ganger, tills vart ord, och dess tyngd, och mening, lagt sig till ratta inom mig, och min forstoelse. Jag uppskattade ocksa hur rymden gav andrum, bade i andlig bemarkelse, och i relation till mina andetags frekvens och djup.

Du vet redan att jag uppskattar dig och din narvaro har pa Jorden, och denna poetsida. Nu vill jag att du ocksa att du vet hur mycket jag uppskattar denna dikten, och vad den star for. Jsg ser den som ett epitat (heter det det? - Jag menar 'en sorts livsfilosofisk och andlig deklaration') och jag tycker att just denna dikten, tillsammans med den dar underbara dikten (jag har glomt dess namn) da du beskrev din uppvaxt, ar tva dikter som, for mig, skapar en vacker ram om hur jag uppfattar dig som medmanniska (trots att jag ogillar ramar, och genast suddar ut den, men jag hoppas att andemeningen i vad jag skrev landade ok med dig).

Tack for en lasupplevelse langt utover det vanliga, och tack for att du tog dig mod, och tid, till att skapa dess andrum.
2009-09-15

  Marreb
Tänkvärt och starkt och inte alls förvirrat tycker jag. Den tvingar en att tänka och känna och reagera. Även om jag tvivlar starkt på att så många troende sitter och ber om att folk ska brinna i helvetet, så är texten i övrigt mycket bra. Snyggt!
2009-08-31

  Daniel_78 VIP
internetpoesi!

för mig fungerade det utmärkt att scrolla - en page down - per rad. jag gillade formatet. varje rad byggde på, skrev vidare, skönk in. gillade stycket där människan äter varandra.
vet att jag uppskattade din poesivideo när det begav sig. den kändes lite såhär. kreativ o välbryggd!
2009-08-06

    resilient
otroligt bra. Väl värt scrollandet.
2009-08-06

    Nattviol
imponerad!
för effekten
mellanrummen
orden
pauserna
allt det vita där emellan
ord som tränger sig in
som existerar
i sorg och glädje
i skam och skuld

och tomrum
som tar plats och finns!

*applåd*
2009-08-06

  Saga-Sofia
Åh, jag vill så gärna läsa dig, men inte scrolla.
Nä, det går inte! Tappar fokus längs vägen.
Jag vill svälja helheten. Först. Sedan avgöra själv.
Jag vill se bilder rent formmässigt.
Och visst, även tomrum är en form, men jag famlar.
Jag vill se längden för att avgöra tempot.
Jag vill se slutet - för att känna mig sedd.

Försöker igen.
2009-08-05

  Inkarasilas
Från att bli ögonbrynshissad och fnissig till att bli förbannad till att knyckla papper till att sitta och säga oooooh för fan. Allt det här på läsning una minuta i din text, och så tillbaka igen. Mumlar jag mest - Uhu, I can scroll all day loooong för lite sjögräs i trädgården. ( Hysteriskt pekande med ciggen på sjögräset- Allt det här har varit täckt av hav, Terra av amabör och toffeldjur och encelligt delande till människokropp i evigheter fågel fisk och brinnande gud med krucifix som onaniobjekt, mer eller mindre som om det fortfarande kryps på botten av näringskejdan rycker drar slamsor av varandra i ett urskuldande - jag sKa fram här och det här är mitt, och liken staplas på hög i sandlådan) Blev förvånad, kul det. Att kunna bli det än alltså av en text. Hade inte väntat mig hitta det här alls, vändningen i slutet. Du skriver så jag lägger mig ner under bordet och mumlar oooh baby och blundar, nu måste jag ha lite musik dessutom. Oj, fint som fan.
2009-08-05

  Lilla My* VIP
Det må växa sjögräs i din trädgård och kanske är det tisdag men förvirringen binder du då definitivt ihop här till en supertextbukett!! Ja, jag sätter mig platt här och läser igen och fasen vad du skriver kloka tankar och det här scrollandet får orden att bara sjunka in rejält mycket mer!
2009-08-04

    Melona
jag tror jag dog
här,




någonstans mellan raderna

du skriver mening
med mening

och är större än ord.




en dag ska
jag återvända
till detta, när jag stillat
min förvirrade hjärna
jag behöver inte skylla
på att det är tisdag
alla dagar är lika galna
turbonated; liksom...

egentligen är jag ordlös
för du har sagt
Allt här!
2009-08-04

    Erika H
Åhh fy fan.
Du är så stor i dina ord och hur du lägger fram dem och hur jag tar in dem precis som de kommer och skall, hur jag berörs långt in och hur allt detta är kroppar utan sinnen med tomrum i sinnet varje gång man säger adjö.
Vackert.
Jag smälter.
Och njuter.
Åhh vad du kan skriva...
2009-08-04
  > Nästa text
< Föregående

Lars P K
Lars P K