|
|
ur minnet
Moskva -35°C
Från artonde våningen
som fyrar i mörkret,
ljuset från Stalins sju systrar
och alla upplysta kupoler jag ser dem från fönstret allt annat är osynligt
Fri vers
av
Lars P K
Läst 1185 gånger
och
applåderad av 30 personer
Utvald text
Publicerad 2009-06-16 13:09
|
|
|
Nina V A
Återkommer och sörplar i mig, kraft och känslan av hopp
2010-09-20
|
|
|
|
Nina V A
Som jag stormgillar detta kortare format, likväl den oändliga vidden där man får lov att torna emot ja, t o m kupoler.
Sovjetisk klassicism som tar plats och skjuter i höjd till pupillers fästen, fingertopparna emot dess ljuspunkter.
-35 och alla dess faser, dit ner.
Också en kontrast - byggnader upp, temp ner.
En spännvidd att kvardröja i med dess flingatmosfär.
Eftertanke i sitt manér
Bra. bra!
2009-07-15
|
|
|
|
katt.inc
Din dikt är magisk på något sätt, eller den bild jag får av den, jag kan inte sluta titta. Det är mycket vackert och jag tycker om ingressen som förstärker känslan och bilden i dikten. Det är få förunnat att kunna förmedla en så stark bild med så få ord, du gör det mycket bra. Jag känner mig priviligierad när jag står där på artonde våningen och ser ut över Moskva. Tack.
2009-07-14
|
|
|
|
walborg
Återigen en fin text som försöker benämna och finna mellanområden, gränszonerna - en intention att få veta.
2009-06-28
|
|
|
|
Daniel_78
Har du publiserat denna tidigare under våren? Har så väl för mig jag läst o så.
en mycket magisk sak hursom,
roligt att du är tillbaka!
2009-06-24
|
|
|
|
Lili Samuelsson
ja du, det här är poesi, magisk sådan, minimalistisk sådan, där bilden berättar mer än ögat ser, som ett fotografi,som en stund ur livet, fullkomligt lysande
2009-06-18
|
|
|
|
Inkarasilas
SHAZAM! Oh, du la ut den! Löjligt hur lycklig man kan bli av en dikt, poesi, eller egentligen handlar det inte om det - utan att du skriver igen. Det är ditt märkliga bildspråk och vinter, du låter vinter så det är froströk ur mun och ljusblå ögon och rockkrage uppfälld över haka, Moskva och sju systrar och arkitektur och hmmm vasa? Tyst jag håller monolog om hotellrum och våningar och systerskap och främlingskap, alienation och slår ut med händerna här. Underbart, det är fan svinkallt vackert.
2009-06-18
|
|
|
|
Melona
Jag vet att detta är ett stycke som hugger sig in genom mina ögon och in till mitt syncentra, tack vare dina ord målas den mest magnika vinterbild upp i mitt sommarland. Oj. Det passar.
Som att jag ser pelare av rök ur min mun. Moskvakylan bita i mina röda vinteräpplen, förlåt, jag menade mina röda kinder. Ohjo, du är allt skicklig, som med så få ord lyckas säga, visa så mycket. Tack.
2009-06-17
|
|
|
|
Bim
..allt annat är osynligt och du fångar läsaren i nyfikenhet,-välkommen tillbaka..
2009-06-17
|
|
|
|
Erika H
Åhh... äntligen är du tillbaka.
Underbart att läsa dig igen. Underbart att veta att du är här igen.
Texten, mjukt dimlik och smygande. Det kalla sluter sig runt om. Skönt att krypa in i en filt och titta ut.
Vackert.
*ler stort*
2009-06-16
|
|
|
|
Mikael Lövkvist
Spännande poesi, mannen. Det är så gott att få läsa dina ord åter igen. Ditt starka medvetande lyser igenom allt du skriver, i dikt, och i kommentar.
Sista raden i denna dikten klarar verkligen av att skapa många saker. Spännande vad ord, och en rad av ord kan göra.
Ja, tänker jag bland annat nu: allt annat är osynligt; men det finns (måhända) trots allt fortfarande där. Fast detta är bara ett av assocationslagrena som skapas inom mig.
Tack, L.
2009-06-16
|
|
|
Nästa text
Föregående
Lars P K
|
