Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
sommaren tillhör oss & ett par slitna converse


kiwi, världen är lite mer på riktigt

första veckorna. det är hemligheter. händer som rör sig under täcken bakom stängda dörrar utan lås. din mamma som röker på balkongen en gång i kvarten. oskyldiga blickar, rosiga kinder, kåthesa röster, sönderkyssta läppar & orgasmblanka ögon. men hon märker ingenting.



du skrattar & säger att du är en sådan som halkade in i livet på ett bananskal. jag säger att jag är glad att du gjorde det. böjer mig fram för att stryka bort sockret ur dina mungipor.






du rör dig & jag observerar. alltför mycket mjölk i kaffet. vaniljte. jag skrattar kiwi & kittlar din hals med mina ögonfransar. lyssnar. din röst när den är allvarlig. tung andhämtning i mörkret. billiga cigaretter. fem vodkashots. en hunger som aldrig stillas. en fest som varar natten ut. samtalen på parkbänkarna med gröngräset, betraktandes portföljmännens bestyr. vet att den som letar i himlen drabbas av höjdskräck. skratten snurrar fort i ögon som aldrig slocknar. om jag kan rangordna alla du kysst. hur nära kan jag, får jag, komma? jag är din. undrar, är du min om jag vet vad som får dig att komma?








alla de småsaker som får mig att falla för dig gång på gång, igen & igen & igen. jag älskar ditt sätt att orera kring filmer jag inte sett. att du säger svensklärare & inte svenskalärare. hur våra läppar passar ihop som mjukglass med lakritsströssel. vi är glada som ett barnkalas. min kropp mot din. att dela samma hjärtslag. andetag som rimmar. kosmos som ryms i orden vi inte säger. som dunbolster och molntussar i googolplex.








människorna jag möter är vackra. de vet också. att lika tecken ger positivt. jorden snurrar lite extra just där du går. & ingen dokumentärfilmare kan fånga detta flyktiga tillstånd vi kallar förälskelse. cynikerna ber mig att hålla käften, säger shut up and suck. men med en kanon & lite fuktigt krut vågar man skratta ironier på främmande språk. vi är galenskaparna. men om du frågar mig vart fåglarna tar vägen skulle jag inte veta.



















jag dansade bort mina byxor, mina skor. dansade bort allt vett & sans & förnuft. & om du mötte mig på gatan skulle du titta åt motsatt håll. för jag lärde mig vad jag behövde veta. jag var den som reste sig upp & gick. & aldrig att jag stannar mer.











Prosa (Novell) av gnupung
Läst 397 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-06-18 13:27



Bookmark and Share


  elden
Alltså hjälp, jag älskar din sockervadds poesi
2009-06-19

    vegetarisksalami
Lilla, sötaste sputnik. Du är den finaste i min värld.
2009-06-18
  > Nästa text
< Föregående

gnupung