det grönskrivna höstrasket

sträcker sig och traskar

förbi trastar som korpar

skorpor som skrattar

mitt i en molnglob

svävar en filmglob

en känd guldskål med en vinge

av grus

de närmar sig handlöst

vindlande tröstlöst

vare sig ordlöst

eller meningslöst

tröstlöst, ser på

maktlös

vindlar på

huset utkastas mats

handlöst klipplöst strandlöst

brolöst

på ytan viner skär

simmar nåd

över himmel vid topp

format av sot

överskuggas sol

moln vit stor

krasst