Ibland undrar jag.
Skulle jag vara annorlunda.
Skulle livet var annorlunda.
Om det inte hänt.

Är mina tårar en betalning.
Eller ett straff.
Eller det pris jag måste betala för att leva.

Jag har önskat att jag vore död så ofta att jag tappat räkningen.
Oftare än jag har önskat en livsvilja.
Det är som att jag har gett upp.
Hoppet om att någon gång belönas med en vilja att leva.

Jag undrar också ibland varför jag straffats så hårt.
Och när jag ska vakna upp från min dröm.

Men jag är inte dum.
Jag har förstått hur livet funkar.
Det finns ingen rättvisa.
Det finns inget det ordnar sig.
Det finns bara det som finns.
Och det är bara upp till mig om jag vill vara kvar.

Men ibland undrar jag.
Vad som hände.
Var allt gick fel.
När jag förlorade kontrollen över det som var mitt.
Över mitt liv.


Bättre levande än död sägs det.
Bättre död än levande död säger jag.