Jag kände tyngden över min kropp.
Den gjorde mig inget.
Inte ens den dåliga lukten från hans andedräkt.
Påverkade mig särskilt.
Jag var redan i en annan värld.
Där ingen kom åt mig.

Jag brukade fantisera om att jag skulle bli påkörd.
Och att du då skulle komma och hämta mig.
Att jag skulle ta din hand och aldrig släppa den igen.

Nu vet jag inte vad mina fantasier är längre.
De är indränkta i så många glas vin så det är svårt att skilja dem åt.

Men jag bryr mig inte längre om vem som rör vid mig.
Och det är väldigt få som berör mig.
Så vilken tyngd jag vilar under.
Vilken andedräkt som jag vaknar bredvid.
Ja ... det spelar mindre roll helt enkelt.

Min enda önskan nu är att du är där.
Den dagen jag blir påkörd.
Att du tar min utsträckta hand.
Och aldrig släpper den igen.