Tåren rinner på

kinden ner

jag känner dess resa

mot hakan


Sorg och lycka

samsas en stund

i längtan efter

det varma


Verkligheten knuffar

så drömmen ur bo

kräver förnuftets

logik


När tårarna runnit

från ögat en stund

så viskar min själ

så förtroligt


Släpp alla om

låt tvekan få kasta

sin boja

kärlek som bor

uti hjärtan tu

kan aldrig försmäkta

och blekna...