du
sminkar
bort
alla skuggor
borstar hopp
över kinderna
målar
leenden

gråter
hulkar
skakar
inför
spegeln
på första parkett
till all misär

du
greppar
kajalen
börjar om
kvällen är
somsagt
alldeles
för ung

du
samlar
nummer
att
aldrig
ringa
letar
andetag
att
somna
till
hjärtslag
att känna
mot
finger
topparna
handlederna
och alla
alla andra
platser
som
nuförtiden
saknar
puls

någonstans
spårar
allting
ur

om
och om
och om
och om
igen
tills
vi inte
orkar se
varandra
i ögonen
längre

hoppet
has left
the
building

det
sitter
skrik
i väggarna
som vi
någonstans
tapetserade
med
stora
ord


drömmar
om
världar
som inte
krossar
människor

och
billigt rödvin
tömda
glas
kroppar

du
kallsvettas
fryser
musiken
slickar
dina
tinningar

du har
glömt
var
det
började
göra
alldeles
jävla
förbannat
ont

medan
tidningarna
sörjer
popkungar
och prinsessor
och
en
ensam
flicka

faller

från
himlen