Vaknar förvirrad.....Munnen läspar fram oljud

Ser spår i kudden......Inbillningen kryper närmre...

Förstår inte det jag ser...Och ser det självklara när jag blundar...För då dyker minnet upp av en dåtid där jag hade huvudrollen i ett skådespel...

Hur har jag lyckats förnedra mig hela vägen hit?...Rakt i gapet i samvetskvalen...Hur?...Insåg jag inget tidigare?...Såg jag inte varningssignalerna likt röda ljuslyktor framför min linser...?

Hur hittar jag ut ur min egen kaos...När frågorna besvaras med nya frågor?...Hur ska min värld lyckas bli komplett igen?....Förvirringen kväver mina tankar och kampen om överlevnad är större än viljan att hitta svar i en labyrint där det bara existerar ïngångar.

Jag kanske får fortsätta....Kanske inser jag när ridån går upp för andra akten, att mitt liv, liksom andras bara är en kamp mot mitt eget inre....Och förvirringen delas av alla.

Kanske kommer jag inse att mitt skådespel är ett måste för min överlevnad....för annars blir jag förvisad....bort från det enda liv jag känner till....

Jag somnar lika förvirrad som jag vaknade....Tankarna låter jag sakta ebba ut till förmån av en acceptans.....

Svaret får vänta.....lite till....lite till!.....