Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förlåt

Du ropade ut mitt namn
högt ekande
och i din röst hördes
en desperation.
Du ville finna mig
Höra min röst svara dig
men jag förblev tyst.
I mig ville du finna
Henne
men hon ville inte visa dig
sitt sårbara anlete.
Hon vägrade komma fram
ut ur sitt gömställe.
Du ropade ut mitt namn
med hes stämma
och där jag satt
ihopsjunken och dold
förundrades jag över ditt
tålamod.
Förlåt.




Fri vers av jacqueline
Läst 363 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-07-05 13:56



Bookmark and Share

  jörgen g
Drar mina tankar till Jesus. Hur han tålmodigt ropar och söker oss människor medan vi sitter i mörkret och trycker. Rädda för att komma fram och låta oss bli funna och älskade av honom.
Rädda att vi är för smutsiga för att Han ska kunna älska oss. Vi ser vår smuts, Han ser vår glans. Tack för tankarna din dikt föder i mig!
2009-08-16

    Burre
mmm verkar vara så svårt ibland att öppna sig..
mycket fint fångat och skrivet!
2009-07-27

  Grubbelmia
Din text berörde mig. Starka ord, fyllda av laddning...

"Du ville finna mig
Höra min röst svara dig
men jag förblev tyst."

Tack och kram.
/Grubbelmia
2009-07-18
  > Nästa text
< Föregående

jacqueline
jacqueline