Likt en vindruva på en soldränkt bänk, har jag skrumpnat till oigenkännlighet. Du hade din bild över hur jag såg ut, men den är som lottovinsten bortförmedlad av onödiga investeringar.

Är det min ålder eller är det mitt liv som fått mig att ändra skepnad? Du kanske kan svara på den lilla gåta som finns intryckt i min själ. Vart jag än mig vänder finns det inte någon som känner igen mig. Jag går på gatan och blickarna som tidigare var vänliga och artiga är utbytta mot tomhet.

Borde ha förändrat tidigare, men jag slets in i en karusell av lättja. Och här står jag nu, helt ensam, bortgiven och glömd.

Torkad vindruva...Skrumpnad, bortkastad, föruttnad.