koagulerade minnen
alla pojkar jagade ditt jordgubbsröda hår
och jag fick bara
titta på
du kastade dina fräknar över skolgården
"gud vad smal du är, du är så liten; vad söt du är"
vi kallade varann bästisar
men ingen förstod
särskilt inte du
varför vi egentligen hängde ihop
jag har aldrig
hatat dig mer än då
* *
"vem fan är du?"
jag visste inte
men en sak visste jag
vem jag var för dig
* *
jag ramlade på skolgården
skrapade upp knäet
en vithaj vädrar blod från en kilometers avstånd
jag blev lemlästad i ringen av människor
och jag blundade
öppnade ögonen
och mötte dina
* *
din hud på halsen var så mjuk
så lätt att tränga genom
med tänderna
ditt blod smakade sött
jag rörde dig aldrig igen
* *
en dag var du bara där
spelade dragspel innanför mina trosor
kungsholmen hade aldrig varit så vackert
träden var så höga
jag ville du skulle se mig hoppa
och falla