skymning och gryning
går i ett
utan att veta vilken som är vilken
snart ropar syster trana
från skogens djup
ekar över myrguldet
som glimmar till i skymningsgryningen
som gula stjärnor på moder jorden
östan om sol västan om måne
bara nattugglan är vaken
hon sveper ut över fälten
ljusa vingar ljudlöst
sveper över allt
breder sina vingar
över jorden