Jinnai, viskade rösten.

Pojken öppnade sina ögon
stirrade ut i intet utan någon rädsla eller mod i blicken
Jinnai..., viskade rösten hans namn igen

-Ja? viskade pojken till svar
med sitt hår fastsmetat på pannan
Lugnt stirrande ut i intet med en blick som inget såg
Jinnai.. Kom.

-Jag kommer.., viskade pojken lugnande
och klev upp
Rösten tystnade, lugnad

Jinnai klädde i tystnad på sig
sträckte sedan ut sin hand ut i mörkret
-Jag är redo.

Något kallt och torrt grep snabbt tag i hans hand i ett hårt grepp
-Jag ska inte fly, viskade pojken lugnande
Nej.. det kan du inte, viskade rösten

Pojken gick sedan med handen
In till intet

Lämnade bakom sig en kopia
Liggande i sängen
Ansiktet fast i ett tyst skramande skrikande dödsvrål



Säg farväl Jinnai
-Farväl.., viskade pojken lydigt