min flicka knyter sig, vill inte du ska se, hon blyghet inför dig, skam, står där mitt i cirkeln försöker skyla sig, vet, stora ögon, röda kinder, hon är liten. en gång såg hon

nu vågar hon inte titta, jag stryker henne över håret, bara blir mer stabil, så att hon ska känna att det är ofarligt, fast utan att tvinga mig på henne med något så starkt som ord

hon slappnar av efter en kort stund, ser sig omkring, står inte mitt i utan vid sidan om, allt runtomkring henne är jord, havet, solen, månen är ny

ett leende kommer inte än, men hon släpper garden och kan njuta av det omkring

hon tar min hand och vi går tillsammans uppför slänten i sanden