Kan man tänka utan ord eller utan ett språk? Kan tanken hantera det ordlösa eller förutsätter tanken att det finns ett språk? Är det möjligt att bara tänka i bilder? Är bildtänkandet ett slags universellt tänkande som finns där innan språket och som är lika för alla?

Ludvig Wittgenstein sa att “det man inte kan tala om därom ska man tiga” och menade att vårt språks gräns stakade också ut vår tillvaros gräns, “Mitt språks gränser betyder min världs gränser” enligt Wittgenstein. Men hur är det med bilder - kan bilder kommunicera ordlöst och utan den friktion som språket utgör? Kan bilden ge oss metaforer för tankar som egentligen ligger utanför det rent språkliga? Är bildupplevelsen egentligen en kunskapsakt med dolda förtecken?

“Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”
- Esaias Tegnér