Det tittade på mig. Stirrade mig stint in i ögonen. Jag slog ner blicken. Vet du vem jag är? frågade det. Jag gjorde ingen ansats till svar. Kände ögon som etsade märken i pannan. Jag är LIVET, sade det. Det du försakar. Jag är inte allt eller inget. Jag är bara det enda du har. Så varför slösa på mig? Det var oundvikligt. Naturligtvis tittade jag upp. Och såg ordentligt. Men varför, frågade jag, varför är du klädd i svart? Varför har du lie och knotiga händer? Varför har du dolt ditt ansikte? Det svarade mig inte. Vände sig om och gick. Jag har aldrig sett det sedan dess.