Detta är en historia från min barndom så jag kan minnas lite fel, eftersom det blåst många vindar sen dess, trots att det känns som om det var alldeles nyss. Så är det med minnen, som tur är... speciellt de skojiga minnena som detta, trots allt är.

Jag hade fått en grön plasttermos av mamma och pappa. På mornarna var jag uppe med pappa och kokade kaffe och då brukade pappa ge mig saft i den termosen, vilket var väldigt bra eftersom jag då fick mycket saft... det tog aldrig slut i den tyckte jag. Då jag var förkyld så värmde pappa saften så då blev det verkligen som en riktig termos.

Nåväl, så blev det sommar och som brukligt så skulle vi naturligtvis till morfar och mormor. Efter en lite trevande start, eftersom jag i början var lite blyg i början, så jag succesivt mer och mer varm i kläderna. Speciellt morfar fick känna på detta och han ville ju också leka och busa, men till en viss gräns- för morfar var gammal. Han var ju född på 1800-talet.

Min lilla termos hade jag med i resväskan och den tog jag givetvis fram och nu var det mormor som gav mig saft i den, hemmakokt hallonsaft a´la mormor!!! Gott gott och sött sött!! Morfar gillade inte saft, han ville ha en öl eller kaffe. Men låtsades dricka det gjorde han då jag bjöd honom.

Nej, sa morfar, efter ett tag: Nu ska morfar gå och lägga sig i fem minuter för morfar är trött (det blev mer än fem minuter varje gång kan jag intyga). Hur som helst, morfar hade lagt sig och snarkade ljudligt. Jag kände att jag inte hade lekt klart riktigt.... jag gläntade på morfars dörr. Jodå han snarkade, men kunde jag inte se att munnen var öppen litegrann och ögonen var inte riktigt stängda. Jag hade med mig en full flaska av röd, kletig och söt hallonsaft a´la mormor. Jag kröp upp på morfars mage, han hade en nylonskjorta på sig med gråa ärmband som höll uppe skjortärmarna. (sånna har jag bara sett min morfar bära). Jag satt på hans mage och så frågade jag honom: Morfar, vill du ha??? MMMMM sa morfar. Är det säkert; MMMMMMMMM!!! Ok, tänkte jag, munnen är uppe han har gett klartecken, bara att hälla då men försiktigt försiktigt!!! Nej, det gick fortare än jag trodde, morfar fick en kallsup och rörde magen så jag tappade termosen över morfar så allt for ut!!!! UJUJUJ!!! HOSTHOSTHOST!!! Sa morfar!!! Jag flög upp och jag tror att morfar skrek: Aaaaaaanderssssssssss!!! Men det kan ha varit en efterhandskonstruktion i min hjärna. Hur som helst, jag minns att jag sprang till mamma och jag såg morfar stå i hallen med dyblöt nylonskjorta och kletig, söt hallonsaft a´la mormor droppande från hans fingrar... sega droppar givetvis. Han skrek; Morsan!!! Hjälp mig (han kallade mormor för morsan).

Morfar fick duscha och jag var skamsen länge länge. Morfar som var så snäll och så gjorde jag nått sånt här!!! Men då morfar kom ut så hade all ilska runnit av honom med duschvattnet. Han skrattade ljudligt och sen så berättade han historien för alla han mötte... så jag fick uppleva den om och om igen. Fast det gjorde inget, morfar var inte arg längre.

Jag fick en ny safttermos av mormor, men kletig röd hallonsaft givetvis!!!