kärlek är alldeles för abstrakt,
säger jag men du
förstår ingenting för du
är från barcelona



han skrattar
tomt
som en plåtburk med hicka
& kissar
i någons öl








(om jag säger förlåt
så menar jag det inte)








jag är språkfascist & tycker att
min totala avsaknad av ödmjukhet
gör mig charmig









dina händer
kring mitt huvud
en outtalad önskan
om att jag ska
visa dig vägen




jag ska måla hustaken i samma färg
som dina drömmar &
trygghet är att
känna dina andetag
i min nacke


vi skulle ha två katter
en dotter &
ett liv av påbörjade romaner







en av mina favoritsysselsättningar är att göra frukost till dig medan du fortfarande blundar sömn i min säng. men aldrig att jag skulle erkänna. det skulle omedelbart förvandla mig till en hemmafru. men. morgonlugnet. doften av kaffe & grapefrukt & apelsin. att koka te. steka ägg. göra ostmackor. skära tomater. fil & flingor. jag är hemmafru men har inte kommit ut ur garderoben ännu.






ibland undrar jag
sverige, var är vi?
har vi gått vilse på
ikea och coop konsum
drivna av saknaden
av allt vi aldrig haft

så skapar vi oss en trygghet av
örngott & mellanmjölk &
drömmen om en bättre morgondag







visa mig
djupaste hallonsnår
dina hemligheter
& baby, jag ska
visa dig vägen
hem




du strök bort min mjölkmustasch
med ett darrande pekfinger
men
jag vågade aldrig säga
allt det jag borde ha sagt

att
du är vacker
när du ler