Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Uppföljare till "Hej då flickan" Även denna i tredje person.


¤På väg¤

Saknaden av dig dras genom flickans hår
Hjärtat bultar allt långsammare på vägen där hon går

Trånar efter all din närgång
Färden för flickan är väldigt lång

Stjärnorna lyser på himmelen svart
Hon har nu vandrat i en hel natt

Benen är trötta och ögonen skriker
Flickan känner sakta hur kroppen henne sviker

Men hon tänker inte låta små saker henne hindra
För du fick hennes sorgsna ögon att tindra

Du öppnade ett fönster och stängde mörkrets port
Flickan kunde le på grund av det du gjort

Men du gav dig av och lämnade henne kvar
Allt hon kräver nu är några ynka svar

Varför lämnade du henne med ett hjärta som skriker ditt namn
När den arma tösen inte ens får ligga trygg i din famn

Hur kunde du gå ifrån när du är allt hon har
Hennes högsta och enda önskan är att ni blir ett par

Var allt ni hade bara ett spel
En enstaka lek som fick dig kännas hel

Hur kunde du väcka henne till liv
För att sedan vandra ifrån med högljudda kliv

Ett svek hon trots allt ser förbi
Eftersom du fick henne att känna sig fri

Hon vandrar med sin nalle, tass i hand
Flickan ska nu gå från land till land

Bär på hela sitt liv i en rygga
Slår sig på armen för att slå bort varje mygga

Tittar på blommorna som är spridda omkring
Och sedan på silverkedjan med din ring

Kramar den hårt och pussar den med
Kollar på alla bilar och kikar upp i vartenda träd

Vänta du bara, snart är jag hos dig åter
Yttrar flickan och glädjegråter

Men ack lyckan verkade bara vara ett tag
För flickan hittades död på vägen nästa dag

Flickan kom till himlen med nallen i sin famn
Besviken och sorgsen begav hon sig till er hamn

Lät tårarna rinna och hoppet dö ut
Inte kunde hon ana att lidandet kvickt skulle ta slut

Hon tittade upp och började genast le
För vem om inte du var det hon fick se

Hon slängde sig i dina armar och kramade hårt
Du höll om henne och viskade förlåt

Berättade att du hade gett dig tillbaka
För att finna den enda flicka du nånsin sakna

På vägen så hittade du hennes kropp
Högg dig med kniven så hjärtat sa stopp

Du kunde tydligen inte fortsätta lida
Flickan ville du ha vid din sida

Så du gav upp ditt liv för att vara henne nära
Vad kan man yttra, ni båda är kära

Bor i himlen, ett lyckligt par
Och flickan behöver inte längre treva
För hon fick på sina frågor ett svar
Att det är för henne du skulle leva




Fri vers av TjejenSomGråterTyst
Läst 324 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-07-23 00:38



Bookmark and Share


  Mats Henricson
Vackert vemod, du är en mästarinna på detta, men blir det inte jobbigt med dysterheten ?
2009-07-23

    //Nikita
Så fint skriver och strukturerat, du vore dum om du inte skapande en diktbok av dina senaste verk!
2009-07-23

  lycksele
Utrycker ett starkt hopp om återförening.
Känner igen det där med kniven i hjärtat, från en av dina tidigare texter. Den om kvinnan som hade fiskfjäll, tror jag. Sjöjungfrun som dom körde ut ur byn.
2009-07-23
  > Nästa text
< Föregående

TjejenSomGråterTyst
TjejenSomGråterTyst