Till Er goda, starka män, som är rädda för häxor

Varför är Ni ofta rädda
för en kvinna som är arg
varför hugga först och snöpa
kraften hos förmodad varg?

Varför inte se tillbaka
hur det var när ni var små
mamma arg och farlig var hon
inte god och snäll också?

Pappa kanske var en stark man
som ej såg att du var rädd
kanske han var rädd för mamman
eller pappan sin också?

Ni goda fysiskt starka män
var ej rädda för Er kraft
göm den inte, använd den
till ömsesidig kärlek vänd!

Fri vers av walborg
Läst 689 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2009-07-24 10:54

Skriv ut
Spara som PDF

Sinuhe Snyggt skrivet, och varsamt frammanande ömheten hos oss i den andra halvan. Tack! 2010-02-26

glittertindra det är styrka att vända på det så som du skriver... att bemöta med kärlek istället för att starta en häxprocess 2009-08-09

Nils Teodor Tänkvärt! 2009-07-30

Björn Donobauer väl funnna metaforer och berättigad fråga.. men jag känner inga häxor så jag talar in teoream.. :-) 2009-07-30

stenhur Jag tror att ju fler barn som får växa upp i blandade lagom stora grupper under ledning av kompetenta vuxna desto mer minskar vi problemen med att somliga individer, oftast men inte bara män beter sig illa när de försöker skaffa sig total kontroll över sina medmänniskor. Det gäller att minska effekten av fellösningar i form av auktoritära beteenden som kommer både från kamrater och enstaka föräldrar.Tyvärr finns ett lönsamhetstänkande och andra sociala faktorer som driver utvecklingen åt andra hållet. För visst handlar det om rädsla som är svår att ta bort när den en gång han slagit klorna i en människa.Men det kan aldrig vara fle att föreöka.Denna angelägna debatt visar att problemet är stort och att det på ett eller annat sätt kräver medverkan av oss alla. Jag tror att det kan vara bra när man kommer i närkamp med en sådan människa att tänka för sig själv: Du är nog räddare än jag fast du inte vågar visa det. 2009-07-27

Sanna i badet Härlig debatt att läsa. Tänk om vi vore där att få bara vara individer, och sen man och kvinna. Trodde länge att livet var så och uppfostrades av min far till individ. Men det gick ju inte hem! Det visste mamma hela tiden. Det är att ständigt ta strid till sin rätt att få vara individ när man är kvinna. Dessutom är kvinnlighet är så mycket mer än svaghet och skönhet och fåfänga och allt annat konstigt som tillskrivs kvinnorna. Det är inte lika för alla. Precis som manlighet inte är lika för alla män. Det är väl inte bara muskler och hjärna...och rädsla för arga kvinnor... 2009-07-26

aol en så sann klok livspoesi som analytiskt borrar sig in i hjärnan så träffande mitt i prick du skriftar lyfter på hatten bugar, ett sant bokmärke. 2009-07-25

leelee Ja, det fanns mycket att fundera till denna text. Roligt att läsa alla kommentarer också. Det förefaller som män är rädda för kvinnor ja. Arga eller inte. Läste en rapport där det stod att om det fanns fler än 40% kvinnor i en grupp, uppfattar männen det som att de är i majoritet. En annar rapport berättade att om en kvinna pratar mer än 40% av tiden, så uppfattas hon som aggressiv av männen. En tredje berättade att kvinnors karriär påverkades negativt om de var arga ofta. Vilket inte var fallet för män som var arga... Bra att vara medveten om detta, tänker jag. 2009-07-24

noname_realmind Ja, många är rädda för både sig själva och andra... gör bara att vi stannar i utvecklingen. Inte bra för nån. Kloka ord att vi bör vända vår inre kraft till kärlek! 2009-07-24

ej medlem längre Mannens grundnatur kanske också sover i mannen - därför osäkerheten och villrådigheten som skapar tystnaden? Men det är en kolossalt viktig fråga du ställer Dakini och du kanske ställer den till båda könen? För visst är det kanske så att vi alla har både en manlig och en kvinnlig sida i oss?! Och båda krafterna behövs förmodligen eftersom vi inte kan förneka att de finns - i alla fall det kvinnliga i kvinnan och det manliga i mannen. Det nya är att vi inte sett det som vi alla har båda aspekterna i oss. Jag har kommit närmare den manliga grundaturen genom att läsa Robert Blys bok - Järnhans. 2009-07-24

walborg Vill tacka alla Er som så underbart bidrar med personliga kommentarer - alla Ni mina poetvänner. Tar särskilt till mig ImagoUltimas uppmaning till oss kvinnor att försöka lära känna den manliga grundstrukturen. Han talar om att vi är olika, och det känner jag att vi är, kvinnor och män. Jag är så lycklig över denna fina ärliga diskussion som blivit så givande att läsa och begrunda! 2009-07-24

ej medlem längre Hmm.. låt mannen vaknaväxa i sitt känsloliv så ska ni se vad som händer! Så länge kvinnan har ett känslomässigt övertag (eftersom hennes hemvist i känslan är mera naturlig än hos mannen) är det inget riktigt jämbördigt förhållande För att kunna argumentera/samtala med en kvinna hjälper det mycket att man just är vaken och ordrik i känslovärlden Utan att vara vaken i känslan kan mannen aldrig riktigt förstå sig på den kvinnliga naturen Kvinnan i sin tur måste lära sig förstå den manliga grundnaturen 2009-07-24

Gisela Nordell Mycket bra skrivit! Både kvinnor och män behöver känna vår styrka och inte vara manipulativa, inställsamma utan rakryggade visa vilka vi är! Både uppskattning och ibland lite sund ilska med. Ilskan är bra, när man lär sig hantera den, och inte slår under bältet utan uttrycker sig klart och rent. Man måste få lov att var i den känslan både kvinna och man för att lära sig att det inte är farligt!Dessutom ger den ett underbart energitillskott! 2009-07-24

© anakreon Min far gick bort när jag var nio år - kanske är det därför jag aldrig varit rädd för kvinnor - arga eller ej?! Jag tror att rädsla är siamesisk tvilling med osäkerhet och på intet sätt könsbunden. De rädslor man har grundar sig ofta på upplevelser man haft tidigt i livet och kan drabba snart sagt vad som helst i omgivningen. Själv har jag numera bara en uttalad fobi - jag är paniskt rädd för tandläkare. Kanske borde jag i sammanhanget nämna att min far, som avled 1946, var tandläkare vid en tid då smärtfri behandling var en myt, om ens det. Carl-Erik applåderar 2009-07-24

dweeb Bra diktat trots att jag inte kände igen mig alls. Har nog alltid varit en "mjukis" ... kanske beroende på en bra uppväxt med bra föräldrar. Lever dessutom i tron att mina egna "kottar" har och har haft det ganska bra med både mig och deras mamma. Jag förstår att dikten är riktad till de som borde känna sig träffade men man ska nog inte generalisera när man kommenterar dikten utan istället skriva "...många män..." eller "...en del pojkar...". Men dikten var som sagt bra! 2009-07-24

ej medlem längre Förstår att du har erfarenhet av detta.. egen, andras eller kanske från litteratur. Men hur jag än rannsakar mitt inre känner jag inte igen mig. Jag tycker om och dras till starka, självständiga kvinnor med egna intressen.. ett eget liv. (Så länge de inte vill dominera och styra mig och mitt liv... eller göra om mig.) Undergivenhet och klängighet, beroende och osjälvständighet är det som skrämmer mig. Kvinnor som vill att mannen skall göra dem "hela" och lyckliga skrämmer mig. Men lite vill nog vi män ändå vara riddaren som beundras av kvinnan. Och att känna oss behövda och värdefulla. En kvinna som inte behöver mig är ingen jag dras till. Men jag förstår vad du syftar på.. det där om mamma och pappa och om att få till en hel bild av dem där båda sidor finns med. Oj vad du fick igång mig här*ler* 2009-07-24

Måna N. Berger Här sätter du fingret på den ömma punkten; varför är män rädda för kvinnor? Diskussionen uteblev - hittills. Men kanske pågår den någon annanstans. Rädsla, vet vi i varje fall, utlöser stresshormoner och dessa laddar kroppen för flykt eller kamp. En primitiv reaktion i ett utsatt läge. Kanske därför så många kvinnor blir misshandlade och/eller dödade av sina män. Men frågan kvarstår: vad är det för dold kraft kvinnor besitter som skrämmer män? Du skriver också: "Varför inte se tillbaka hur det var när ni var små mamma arg och farlig var hon inte god och snäll också?" Kan det vara så att en del små pojkar inte fått ihop bilden av mamma som kunde vara både arg och snäll, i en person. Kanske var mamma oförutsägbar, kanske var hon mer farlig än god i barnets värld. Kanske pojken såg pappa misshandla mamma.. En bra och tänkvärd text av dig! Kom igen, goda, starka män, och ge er syn på det här! 2009-07-24

Water Min mamma var inte arg, ej heller någon häxa så jag har aldrig lärt mej vara rädd för kvinnor. Detta var nåt nytt för mej 2009-07-24

Fredrik Stillesjö Hej walborg! Känner mig styrkt av dessa tröstens ord... Hälsar vännen Fredrik 2009-07-24

Monika A Mirsch Instämmer med DAKINI - jättebra fastän ja inte är en karl 2009-07-24

* Ammi * verkligen tänkvärda rader, jag tror att det ofta är så att mannen har liksom inte ordförrådet .. de kan inte argumentera 2009-07-24

Svartsilver Ja denna var en riktigt fin skapelse. Och nog undrar jag varför de är så rädda? 2009-07-24