jag bara gråter och gråter

min neo är försvunnen

ropat letat utomhus i trapphus inne lägenheten

så förtvivlad och förkrossad

jag går sönder av att inte veta

jag bannar mig själv att balkongdörren stod på glänt inatt när det regnade åskade blixtrade han låg en stund nära dörren vid balkongen men så han slapp att bli blöt och han var i kattlådan det hörde jag och han var i vardagsrummet vid ett fönster och tittade ut det är det sista jag vet

nu gör det så ont ont inuti mig denhär tomheten är här med mig igen ensamheten känns total hur ska jag vilja orka med dagen kvällen idag

mina krafter rinner ur mig

just kommit ur den stora svackan för 10 dagar sen

nu väntar mig ännu en större sorg svacka av att sakna sörja förbanna sig själv 

vad gör man när det ondaste har hänt som att förlora sitt barn jag som kalla mig kattmamma så många gånger