jag lägger ner geväret, kulorna har studsat ut i rymden,

jag möter dig naken, universum, ber min bön, blir hörd,

du hör och jag dör

en smula, innan solen gått upp har diamanten vaknat i mitt bröst,

jag har strött

ut kornen, och bara damm syns på mina valkiga händer,

blickar upp och ser dig, där du är, genom moln,

ogenomträngliga

fallhöjden justeras till ett minimum

av trappsteg, jag målar din själ

genom alla dina nätter