startar en socialiseringsprocess, vare sig vi är medvetna om det eller inte
barnet har sin egen utvecklingstrappa att vandra - med alla kroppsliga färdigheter i sikte som räknas till en vuxen människas självklara tillgångar

att lära sig kontrollera sina lemmar, lyfta sitt huvud, krypa innan man lär sig gå, att lära sig gå innan man kan springa, klättra i träd, cykla, simma und so weiter

men - det finns en annan, minst lika viktig, aspekt i ett barns uppväxt som egentligen kräver en sorts utbildning i föräldraskap; ett slags körkort

för det är Hur vi formar dessa små varelser, utlämnade på gott och ont, med våra ord, handlingar, åsikter, tanklöshet och rena rama dumheter

vi formar dem efter oss själva
men är vi verkligen så bra, i våra egna ögon sett, att vi vill ha kopior av oss själva? 

egentligen..?