Ett leende lika gnistrande
som den första hyacinten i snön.
Ögonen lika lysande som
tusenskönornas varma
små ögon och lysande blickar.

Hjärtat blir som en djupröd ros
med all den kärlek, lycka, och vänskap
den sänder.
En själ som är ett frö,
varje gång är den så kärleksfull,
omtänksam
och givmild,
då växer en ny blomma upp,
som med sitt
leende
ger ett nytt frö.


Doften,
underbar
som en nyutsprungen Kaprifol
i Bohuslän,
om sommaren.

En blomma som sprider kärlek, vänskap
och omtanke omkring sig.
En blomma som vi som doftar,
En blomma som vi som känner,
En blomma som vi som tar till oss,
Men vi går bara vidare med det vi fått till oss,
utan att bry oss
rusar vi bara vidare,
nöjda och belåtna.
Men glömmer allt för ofta att även en blomma,
behöver
kärlek, vänskap och omtanke,
vatten, gödning, rätt plats, ny jord, rensning m.m
Om den inte får det kan möjligheten
att få fram ett nytt frö,
försvinna i ett korsdrag.

Då upphör Kärleken,
då upphör Vänskapen,
då upphör Omtanken,
då upphör allt för oss alla.

Vi är alla blommor.
Vi sår och odlar alla våra egna frön.
Vi måste därför ge vår egen blomma
Kärlek,
Vänskap
och Omtanke.
Annars dör vi ut ännu mer.