Efter närmare fyra år
av lidelse och tusen
obesvarade böner

ett bekant ansikte
fast ändå inte

tittar med sin tomma blick
rakt in i min själ
fast ändå inte

hans ögon är det samma men
med en anklagande klang
fast ändå inte

spår av torra tårar
har lämnat ett spänt min över hans kind
och ändå inte

vad jag ser
är vad jag känner

min längtan
min sorg
min saknad

efter sonen
den försvunna bebisen…
som alltid finns
i mitt trasiga hjärta