så...
sitter här med den skrivkramp som pågått så länge
kanske är det prestationsångest
för jag läser det mina vänner och många andra skrivit
i förundran och stor beundran
över hur skickligt de/ni svänger med ord
nyanser
känslor
och gör mig
ledsen
glad
och ordlös...

mina ord finns
men tycks inte vilja ut
inte just nu....
först måste jag....
hitta ett nytt boende
för mig och barnen
och hoppas att min ena katt
blir frisk och börjar äta själv igen
jag måste fortsätta att
se över vilka relationer som är bra
respektive dåliga för mig
fortsätta fundera över de val jag
har satts inför och
de prövningar som jag
fortfarande inte orkar prata om

styrkan finns,annars vore jag inte
här idag
men min kreativitet och det
naiva som min gamla livsglädje
innebar har ännu inte
återfunnit sig
pressen var och är ännu så
stark och så mycket kvar
att göra...
jag får fortsätta läsa och
njuta av era alster
ännu ett tag
vänner
och förlåt om jag inte
orkar kommentera så
mycket och ofta just nu....
det kanske kommer en
ljusare morgondag...