sitter på min
trekantiga
mjuka
höga
pall

i mitt rum

i mitt nya hem

i min nya stad

i mitt nya land

i min värld


helt omöblerat

men

men

men jag har min

pall

Joels egentligen
men nu

sitter jag på den

min pall alltså

och stirrar på min korall tapet


slickar ut
honungen
med pekfingret
ur botten
av koppen,
ur det redan druckna
teet

Med bena i kors,
med overallen på
sitter jag på min pall
som egentligen är Joels
och jag slickar på mitt söta finger

Stirrar på min korall tapet

sen
Sen gör jag något som är som min upptäckt
helt obegripligt begripligt,
jag Skrattar och hojtar som aldrig förr,
inte sådär fnittrigt med handen över munnen så att det ser ut som jag hickar

Jag Skrattar lite som häxor och ondskefulla karaktärer gör
jag har huvudet högt, hakan möter himmelen, mungipan bred, öppen

jag skrattar för att allt
allt
allt allt
allt
allt allt

Allt är så himla
obegripligt vackert

men än mer
begripligt vackert