Du förstår nog inte.
Det fattas fortfarande, jag blöder osynligt.
Jag förstår inte heller, och nu vet jag inte
om saker kommer kunna bli förstådda en gång till.
Kanske tycker du att jag är dum,
krävande, jobbig och naiv.
Kanske har du också rätt, men jag står i alla fall
för det jag har sagt och allt jag någonsin menat.
Jag har varit förstående så länge nu.
Du brukade förstå, men jag tror att jag missförstod ändå.
Kanske tycker du att jag överreagerar nu,
men du har fel. Faktiskt. Helt fel.
Hur stadig en pyramid än är,
så kommer den förr eller senare att rasa ihop
om man fortsättar att plocka bort stenar från
bottenlagret. Först märks det kanske inte,
sedan börjar det svaja lite, men det går att ignorera.
Snart går det inte att bortse ifrån ostadigheten längre.
Sedan faller det. Det är så det är.
Hur mycket du än kanske tror eller tycker något annat.
Jag älskar dig, och du fattas mig nu.
Men jag vet inte om jag orkar hoppas längre.
Gå omkring och hoppas på att saker du sagt
faktiskt ska ha varit sant.
Kanske var vänskapen sann,
kanske menade du det du sa
just för tillfället,
så ser du på vänskap.
Men där är vi i så fall så pass olika att
jag nog inte klarar av att överbrygga olikheterna längre.
F*n. Vad du fattas mig egentligen.
Jag har så mycket att berätta, du kan aldrig förstå.
Så mycket har hänt, så mycket har känts,
så mycket har gråtits och skrattats.
Kanske överreagerar jag, men jag är i alla fall ärlig.
Det är såhär det känns.
Hur många sms har jag inte raderat vid det här laget,
hur många gånger har jag inte letat upp ditt nummer och tänkt ringa
för att i sista stund komma på, att inget är som det ska.
Jag förstår men samtidigt inte.
Har blivit bortprioriterad så många gånger,
av så många människor i mitt liv.
Än av de få som vet om allt sådant, är du.
För dig har jag alltid litat på.
Men jag blev ensam ändå, och då gick jag sönder.
Pyramiden föll. Panikslaget slog jag tankarna
i någon form av
mentalt tankegolv. Ingen tog emot.
Du.. du fattas mig...
..och jag kan inte ens berätta det för dig.
Men du känner mig,
kanske förstår du att det här är till dig
om du nu skulle få för dig att läsa.

Nej förresten..
..jag överreagerar faktiskt inte.