Dagar in och dagar ut –
närmar jag mig något slut

gungan på gården som stillsamt slutat att svinga
vindpusten vid trädtopparna suckar sitt sista slag
vattendropparna ur takrännan torkas bort av stekande solhettan
och myggan med mitt blod i magen
åt lärkan upp till middag

sakta, sakta närmar fotstegen målet
dörrar stängs åter och nyckeln faller ner
i den oändliga väskan som är fylld
med allt bra och ha grejer
hjärtat slår ytterligare några avvikande slag
innan den hittar den gemensamma rytmen
med universum

Jag vilar i stjärnan
som blinkar hemliga koder till mig
där hittar jag mitt nya hem
då solen blir min nya granne
och månen en okänd vän

dagar in och dagar ut
närmar jag
lidandets slut

Jag är äntligen där